Visar inlägg med etikett Ordbajs. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ordbajs. Visa alla inlägg

onsdag 8 juli 2015

Mirakel kan ske!

Just den här sekunden så sover BÅDA barnen. Samtidigt! På dagtid! Jag jixnar ju sönder det här just nu, så nu kommer någon av dem att vakna inom två minuter men just den här SEKUNDEN så SOVER båda!!! Om jag äter chipsrester till lunch för att inte väcka dem med köksslammer? Ja.

Okej, nu har jag fått det ur systemet. Nu tar vi några gulliga bilder istället och kollar var som har hänt här på slutet:

Manboy har tagit körkort

Och hjälpt sin mor i djungeln, aka trädgården.

Eyra har fyllt tre åt och fått både hjälm och cykel!

Och så var det midsommar. Manfred förstod inte riktigt poängen.

Eyra är rutinerad och bet ihop inför släktens samlade dårskap. 

måndag 18 maj 2015

Bloggångest

Hejhej bloggen! Jag har inte skrivit på hundra år därför att jag har haft ångest över att jag inte orkar skriva månadssammanfattningar, för det känns så taskigt mot Manboy. Sedan rannsakade jag mig själv och insåg att det är ju ännu taskigare att inte dokumentera hans liv alls, när Eyras minsta steg blev dokumenterat. Såååå istället för månadssammanfattningar så tänkte jag köra på rubriken "Revolutionerade händelser" istället!

Sedan sist har detta hänt:
*Manfreds första tand följdes raskt av tre till
*Strax innan Manfred blev sju månader så började han teckna "lampa"
*Manfred har börjat ta sig framåt i någon form av rumphasning/Gollum-crawl.
*Jag packade en väska, en hippiesjal, en bebis och satte mig på ett nattåg till Skåne. Det var ett bra infall!

Här leker hundarna Leia och Selma på en fantastisk strand. Tack Thilde med familj som tog emot oss så himla fint <3

(Thildes blogg hittar ni förresten här!)

tisdag 17 mars 2015

Tre bilder

I helgen var vi i stugan och det var så sjuuuukt fint väder. Vi grillade korv och harmoniserade med livet. 

Supergos hos farfar.

Och så har vi köpt en syskonvagn! Det är ungefär 57294728934 gånger tyngre att styra den än att ha Manfred på ryggen och Eyra i hennes Kronan sulky MEN det är så himla mysigt att ha dem vända mot sig och snacka om livet, döden, Hitler och allt annat som man kan komma på. När det blir lite tyst börjar Eyra till exempel alltid sjunga för full hals, gärna Opp och ned-visan. Bra köp! 

fredag 17 oktober 2014

Bam bam

Morfar gav Eyra ett nytt smeknamn när han träffade henne sist; Bam bam.

Kommentarer är överflödiga.

onsdag 1 oktober 2014

Allmänt om livet

Hejochhå, vad bra det går att få chans att sitta ner och skriva lite! Inte. Manfred har hunnit bli nio dagar och Eyra har hunnit bli monsterförkyld och beter sig därmed lite som ett monster. Just nu sitter jag på universitetet och inväntar resten av min grupp (som unnade sig pizza idag, men det hade jag inte råd med, minsann) och sedan ska vi göra klart våra arbeten som ska redovisas på torsdag och fredag. Och efter fredagens redovisningar så har jag gjort klart mina studier för den här hösten och upptar dem igen i februari.

Manfred har hittills varit sin storasysters totala bebismotsats. Han sover, äter och bajsar, när Eyra var vaken, vaken, vaken och ammade, ammade och ammade (fast oeffektivt, så henne fick vi ju stödmata).

Nä, det här blev blajigt. Svårt att koncentrera sig på ett bibiliotek med tusen människor runt omkring. Jag återkommer vid tillfälle (typ när barnen flyttat hemifrån).

måndag 20 januari 2014

Det handlar om inställning

Precis innan jag for till Jamaica så fick jag ett ypperligt exempel på det här med behovet av jag-perspektiv inom föräldraskapet. Jag läser ju, sedan länge, Blondinbellas blogg för att bli lite lagom uppretad över hennes konservativa politik, men också inspirerad av hennes driv. Men sedan hon fick barn så har fått så oändligt svårt med att läsa hennes blogg, eftersom den innehåller noll procent jag-perspektiv och hundra procent så-här-tar-du-hand-om-ett-barn-och-då-blir-allt-bra. Ofta kan man läsa att "jag och Odd har gjort såhär, och det har gjort att bebisen är så här".

Inlägget i fråga handlade om inställning till livet, och att allt blir bättre med en positiv inställning. So far so good, men sedan tog hon som exempel att Gillis (hennes bebis) vaknat efter fyra timmar och velat äta, och gjort om detta efter tre timmar. Hon skrev då att hon på morgonen hade ett val, antingen var hon trött och less över att bara ha fått fyra sammanhängande timmar sömn den natten, eller så valde hon att se positivt på saken och tänka att hon ju kunde power napa när barnet sov lunch.

Och jag bara: PROVOCERAAAAAAAAAAAAD. Alltså, jag blev så provocerad att jag inte ens riktigt läste vad som stod där. Om mitt barn, som är nitton månader, låter mig sova fyra timmar i sträck dansar jag en jävla glädjedans morgonen efter. Allt handlar inte om inställning. Visst gör det det om man blir asless för att man missade tunnelbanan, när det går en ny om två minuter, men INTE om man inte sovit mer än en timme i sträck på månader. Eller om man har ett barn som inte äter, inte sover, har kolik, en sjukdom eller vad det nu kan vara.

Ska man skriva om bebisar måste man vara jääääävligt subjektiv och vara tydlig med att man är subjektiv. Inga är så känsliga som småbarnsföräldrar (se bara på all reklam som riktas mot dem...) och vi måste peppa varandra. Så därför tänker jag avsluta med en liten hälsning till Blondinbella: Kämpa på. Använd ordet "jag" och "min bebis" lite oftare bara.

tisdag 10 december 2013

Saker jag omvärderat, eller lärt mig, sedan jag blivit förälder

Ylva pre-bebis:
Alltså det här med att köpa en ny vagn, är inte det sjuuuuuuuuukt overkill? Va fan, det finns ju typ tuuusen stycken, typ gratis, på blocket. Varför köper inte folk vagnar där?

Ylva post-bebis
Så mycket tid denna vagn används alltså! Just med vårt barn som vagnsvägrade de första sex månaderna så då var det ju i och för sig skit samma, men sen! Gud vad jag älskar vår Kronan Sulky som vi investerade i när Eyra var elva månader. Den är lättkörd, lätt att fälla ihop, nätt och helt enkelt fantastisk. När Eyra har åkt klart i den, och ett eventuellt syskon, kommer det inte finnas så mycket kvar av den vagnen. Kanske är det därför vagnarna på blocket inte kostar så mycket?

Eyra i vrålåket.

Ylva pre-bebis:
Men alltså det här med barnkläder, vad är grejen?! Varför köper folk en massa dyra grejer från Polarn och pyret? Kan man inte bara köpa nån skit på H&M, ungarna bryr sig ju ändå inte?

Ylva post-bebis:
H&M-kläderna krymper, tappar formen och ser allmänt deppiga ut efter typ tre användningstillfällen. Kläder med lite högre prislapp har (generellt sett) oftast bättre kvalité och ser fina ut (både i färgerna och i formen) längre. Eyras garderob har en svindlande hög procentandel med Po.P-kläder, och de har tvättats ungefär en triljon gånger och ser fortfarande i princip nya ut. Om man dessutom passar på när de har rea så är det inte så fasligt dyrt.

Eyra i ullkläder från just Po.P.

En sak jag lärt mig:
Vikten av jag-perspektivet. Som förälder är det lätt att tro att alla barn är likadana som ens egna, och då är det lätt hänt att man slänger ur sig: "man måste ju lära dem att sova i egen säng", "någon gång måste man ju börja lämna dem på förskola", "man ska inte låta dem äta mat med bitar i", "man brukar ju sluta amma vid sex månader" och tusen andra exempel som ni får tänka ut själva. Och jag har insett att få saker är så känsliga som just föräldraskapet. Den enorma osäkerheten som kommer med att bli förälder (som jag förövrigt är övertygad om att mina föräldrar aldrig kände, för om de kände den så förtjänar de en fucking Oscar) späs på av påståenden i "man-form". Istället för att tro att alla barn är som våra egna borde vi komma ihåg att använda orden: "jag", "för oss", "i vårt fall" och liknande. För visst är det stor skillnad om jag säger så här: "Mitt barn ska sova i egen säng, för då sover vi bäst", och på: "Barn ska sova i egen säng, för då sover man bäst".

Eller på: "Jag tänker sluta amma när hen är sex månader" och på: "Amma slutar man med när barnet är sex månader". 

Jag (observera jag) är däremot helt emot det där som florerade när vi fått Eyra, att alla sa: "Gör som ni känner, ni vet ju bäst", och jag bara: "Eh, NEJ, jag vet INGENTING!". Att då får råd i stil med: "För oss fungerade det när vi gjorde så här", var guldvärt, medan påståenden som: "Man måste använda napp" var som ännu en sten i ångesthögen av ångeststenar. 

Och om du har en nybliven förälder i din närhet, ge hen en kram, för fan. Det förtjänar hen. Big time.

Puss och kram!



måndag 12 augusti 2013

Skolstart

På onsdag om en vecka börjar jag att plugga igen. Jag har sån ångest över allt. Eyra sover fortfarande inte, hon slutade dricka smoothies (efter att jag, som det geni jag är, testade att mixa i lite havregryn och förstörde upplevelsen för alltid) och ja, jag måste gå till tåget 05.10 på morgonen efter att ha, mest troligt, tuttat Eyra hela natten. Men hon måste väl börja äta annat när jag är borta? Visst? Sova kan man göra när man är död? Visst?

Nu är det alltså (nästan) slut på mammaledigheten och de här två hjältarna tar över:

Pappa Gila

Farmor Anneli

Men lite skönt ska det allt bli. På tåget mellan Sundsvall-Hudiksvall/Gävle ska jag, hör och häpna, LÄSA BÖCKER. Åh, böcker. Som jag har saknat er.

lördag 22 juni 2013

Följ oss på Instagram

Om man som min mamma tycker att jag uppdaterar aaaalldeles för sällan så har jag ett hett tips! Följ oss på Instagram (till pappa och andra iPhone-newbies: det är en app! Man måste vara medlem för att kunna följa andra, men man behöver inte uppdatera själv).

Jag heter ylvwie där!



tisdag 21 maj 2013

Elva månader med Eyra!


Med räserpjucksen

Amning
När hon är femton måste hon väl ha slutat? Visst?

Mat
Knäcken när man har serverat något hon inte gillat (= nästan allt) och hon sedan försöker, med vild frenesi, att äta upp hushållspappret man torkar upp sölet med.

Sömn
Jomen det går rätt okej. Om man inte räknar med i natt då paddan blev asförkyld och jag sov fyra timmar (i-n-t-e i sträck). Hon somnar typ 21.00 på kvällen och har natt mellan åtta och tolv timmar. Under dessa timmar vaknar hon en del, framför allt under nattens första timmar (tärt när man vill kolla lite serier i fred) och på morgonkvisten. En bra dag sover hon middag två gånger, en timme per gång. 

Förkyld padda under lunchluren idag.

Socialt/kommunikationHär har det hänt mycket sen sist! I vokabulären finns "Ma-ma", "Da-da" (pappa), "Dä!" (där/den/JA!), "ne-ne" (tutte/amma), stödtecknet för "lampa" och så hennes favorit: "Ejjaaaah!" (Eyra). Hon använder sitt namn som stridsrop när hon kommer på nåt bus hon vill genomföra, om man till exempel öppnar diskmaskinen så kan man vara övertygad om ett "Ejjaaaaah!", följt av klafsandet från minibulldozern. 

Böcker är väldigt poppis nuförtiden, hon hämtar nya ur hyllan alldeles själv (notera att man skymtar högen av lästa böcker på armstödet bredvid Gila).



Lek
Bollar fortsätter att vara poppis. Hon har börjat gå några steg, men än så länge är det vingligt. Så helst vill hon att jag och Gila sitter mitt emot varandra och låter henne gå mellan oss, men aldrig med större avstånd än att vi kan fånga henne om hon ramlar. Hon har upptäckt tjusningen med att gunga, men favoriten just nu är att hjälpa till. Japp. Idag skulle jag hänga tvätten, så jag la all tvätt i en ikea-påse och bad henne att räcka mig sakerna. De första grejerna fick jag mer eller mindre ta med våld, men sedan räckte hon upp varje plagg så att jag fick hänga det. Jag tackade för varje plagg, och hon blev gladare och gladare ju längre vi höll på. Diskmaskinen hjälper hon också till med (det tar en evighet, men tid har vi ju) och när hon leker med Gila så tar hon ibland honom i händerna så att hon kan stompa iväg med honom till vår lilla dammsugare och så ställer hon sig framför den och härmar dammsugarljudet. Ja, så då måste de ju dammsuga lite, förstås.

Första gången i en gunga!

EC
Det var lite dippar innan bröllopet men nu verkar vi vara back on track och det är enstaka blöjor som byts. Kanske en/två om dagen. När man kör EC byter man blöja så fort man upptäcker att man missat, så det motsvarar inte riktigt en sån där tung kissblöja "vanliga" barn kan gå runt med. Man byter på en gång eftersom att man vill att barnet ska lära sig att torrt är normaltillståndet och vått inte är det. Förresten blir man sjukt känslig för kisslukt av att EC:a, innan vi började kände jag aldrig den där sköna ammoniak-kemikaliedoften som blir när kidsen kissar, men nu vill jag bara slita upp barnen och byta deras blöjor när jag är på Kyrkis och de andra barnen lullar omkring i blöta blöjor. Inte riktigt socialt accepterat, dock.

HNH (High need Haddok)
Hon är vaken jämt, intensiv och vill inte ha käk. Annars är hon ju faktiskt världens gladaste unge. Som blir ett helt år om en månad!

Här kommer två bonusbilder, från i torsdags då vi kidnappade syrrans barn Elmy och promenerade upp till Sidsjön för att mata ankorna (och måsarna):







måndag 20 maj 2013

En helg


I helgen var det typ sommar här. Hur härligt som helst och vi fick alla lite färg på kinderna. Jag och Eyra träffade syrran + barn och syrrans kompis med barn. Och hon läste min blogg! Jag blir alltid lite överdrivet lycklig när någon som inte är min mamma läser (eller jag gillar ju att mamma läser också, men hon är ju halvt tvingad). Så hejhej till er läsare som jag inte känner, jag hjärtar er!

Idag är det inte sommar utan typ Sovjet-oktober. Jag tog barnet och gick på babymingel och sedan försökte jag hitta en bra filt att ha i vagnen. Helt omöjligt ju. Jag hatar dessutom affärer och kan inte tänka konstruktiv så jag gick hem istället. Ingen latte-shopping-mamma här inte.

(Ps, Eyra har ju blivit elva månader, en sammanfattning kommer när jag har ett riktigt tangemtbord)

torsdag 25 april 2013

Ett försök till återupplivning

Hej vänner. Vi har ju inte haft internet hemma förrän nu så bloggandet har ju minst sagt gått på sparlåga. Det har resulterat i en halvering av mina läsare! Gråt och tandagnisslan. Jag gillar ju läsare! Så nu ska jag försöka återuppliva denna stackars blogg, och vi får väl se hur det går.

I helgen som var åkte vi till Umeå. Erik hade sagt att han skulle på fest med logopedtjejerna och som han sa: "Ni kan ju hänga med dina föräldrar". Så här såg Eyra ut på tåget:


Ja, eller inte hela tiden då. Mest glodde vi ju på babblarna, gick runt och flörtade med folk och övade på att fälla det lilla skrivbordet upp och ned.

Men väl i Umeå så var det inte alls en logopedfest som väntade, utan min möhippa! Jo, för det är ju så att jag visst gifter mig om typ... 16 dagar. Stört ju. I alla fall, så fick jag dricka en massa bubbel, dansa fuldans och äta långkok på ko (samt dricka lite mer) och vara en hel dag nästan helt utan Haddok. Det var en fantastisk dag och jag blev så himla, himla glad.

Nu vaknar nämnda Haddok, så mera återupplivningsförsök kommer senare. Hörs!

torsdag 18 april 2013

Tio månader med Eyra!


Amning
Jämt och jämt. Guuuu-huhuhuhud. Men hon är tjockast och längst av alla barn (i jämförbar ålder) på Öppna förskolan, så hon verkar ju inte lida någon nöd.

Mat
Den senaste månaden har varit en enda lång fest av tandsprickning, maginfluensa och utvecklingssprång, så Eyras lista över ätbara livsmedel har sjunkit till följande:
1. Ölkorv. Gärna chili.
2. Gucca-gojs. Gärna med salt.
3. Toapapper.

Inget av ovanstående är särskilt hälsosamt (förutom avokadon då, när hon kan tänka sig att äta mitt osalta morgonmackemos) så nä, hon äter inte så värst mycket.

Sömn
Om man bortser från inatt, som var en present från djävulen till denna stackars mamma och hennes föräldrar (vi är på besök!) så har det faktiskt varit rätt drägligt senaste månaden. Jag fattar att andra föräldrar (typ, de av lite vekare sort) tycker att det låter tärt att amma sin unge tre-fyra gånger på en natt men bara jag får sova två timmar mellan varje matning så är det nemas problemas! Jag och Gila har (nu jinxar jag sönder det här, man ska inte ropa bäcken och hoppa hej för tidigt) till och med börjat kunna titta på en serie på kvällarna. Eyra har somnat ungefär 21.30 och då tittar vi på ett avsnitt av mitt nya bästa, Sons of Anarchy. Det är som Sopranos fast på motorcyklar. Eyra vaknar alltid (och har alltid gjort) ett par gånger under första sovtimmen, men då pausar vi bara och jag söver om och sedan tittar vi vidare. HURRA! Pussistid! Det tog bara tio månader!

Socialt/kommunikation
Nu tecknar hon "lampa" och menar lampa! Hon tecknar det också ibland när vi går från ett mörkt rum till ett väldigt ljust, eller när hon tycker att hon ska få leka lite med lampknappen. Hon försöker applådera och vinkar hej/hejdå. När hon är ledsen och mammig säger hon ma-ma-ma-ma och när hon är glad och lattjar med sin pappa säger hon da-da. Tutta tutte heter tydligen ne-ne på Haddokspråk och så har hon ett helfestligt ljud som låter som en blandning av ett skratt och en hickning som hon använder när hon vill ha uppmärksamhet. Typ när mössan åkt ner i ögonen, när det finns barn i närheten eller när hon tycker att Trulsahunden ignorerat henne alldeles för länge.

Lek
Bollar är Eyras nya bästa. Hon plockar upp dem, siktar och släpper dem sedan så att man får passa tillbaka den. Idag försökte hon ge Trulsa en tennisboll, och det var typ det gulligaste jag sett (näst efter att Trulsa smög in på vårt rum igårkväll, och tog med sig Eyras mockasin för att ha någonting att snusa på medan hon sover <3)

EC
Det går bra! Vi har haft ett nytt rekord den här månaden, 36 torra timmar! Sedan hade vi också ett par dagar av maginfluensa då vi (läs: jag, pappa Gila har lägligt nog gjort illa sig i handen) bytte massor med bajsblöjor. Hon såg lika förvånad ut som vi, när det kom i blöjan. Men nu verkar vi bara back on track, och det är mest någon enstaka blöt morgonblöja vi byter. Hon kan hålla sig helt sinnessjukt länge på nätterna, från nio till typ sju på morgonen.

HNH (High need Haddok)
Ja, intensiv som få är hon ju fortfarande och rätt dramatisk har hon blivit den senaste månaden. Typ: "Åh herreguuuuuuuud såg du, jag vinglade till, jag kunde ju ha döööööööööööööött!". Det är roligt att se att hon upptäckt att hon får olika reaktioner beroende på vad hon kommunicerar. Tydligen är det också typiskt HNH att vara lite schizofren när det gäller mat, att de ena dagen gillar en sak för att nästa dag typ kräkas i munnen bara man visar godbiten. Och så är det verkligen med tjockis-Paddoken.

För övrigt så verkar hon vara ett osedvanligt glatt barn, eller det är i alla fall vad exakt alla säger. Jag har inte så jättestor erfarenhet av andra bebisar så jag kan inte jämföra, men jag tänker att om hon är glad så måste vi ju göra någonting rätt, och så klappar jag mig själv lite på axeln. Duktig morsa.


fredag 15 mars 2013

Nio månader med Eyra!

Jag vet inte varför formatet blev så muppigt på det här inlägget. Orkar inte engagera mig heller. Jag har barn för sjutton gubbar.

Eyra hjälper sin pappa att barnsäkra köket.

Amning
It's a never ending storyyyyyy ah-aaaaaaaaaaaaaah-aaaaaaa.

Mat
Hon äter lite gröt vissa kvällar, gillar avokadomoset jag brukar ha på mackan, igår tryckte hon ansiktet fullt av korv från snacksbrickan vi beställt i hopp om att hon skulle tugga lite på en morot men att bli mätt på mat? Ha! Kartong gillar hon dock. Som synes:


Sömn
Det har varit bättre en period, jag har inte gråtit på typ två veckor! Eyra sover numera början av natten i sin egen säng (och då sover pappa Gila bredvid mig, hurra, hurra!) och sedan när hon vaknar får hon amma som vanligt och beroende på vad klockan är åker hon antingen ner i sin egen säng igen, eller ner i min. Oftast hamnar hon i min säng kring fyra, för då går hon helt enkelt inte med på att sova själv längre, men ibland hamnar hon i min säng utan att jag ens prövar att lägga ner henne i sin säng. Varför? Ja, för att hennes fossingar är så förbannat gosiga att ha på magen när man sover. Och för att man har den här utsikten:



Socialt/kommunikation
Hon älskar verkligen folk. Idag sa hon "h-ejjjjj" till kassörskan på Ica, och jag bara: "JAAAAAAaaaa! Heeeeeeeeeeeeej, säger man juuuuuuuuuu!". Kassörskan: "Eh". Vi har börjat köra lite hårdare på babytecken och nu vänder hon sig mot närmsta lampa när man frågar vars lampan är och man tecknar tecknet för lampa. En gång härmade hon när jag tecknade lampa och jag bara aaaaaah, Einstein!

Lek
Vår nya favoritlek går ut på att Eyra står på skötbordet (jag håller i na förstås) och så drar hon duschdraperiet mellan oss. Jag ropar då: "Haaallåååå, vars är min bebiiiis", med ledsen röst och när hon drar bort draperiet ropar jag: "HEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!" och så pussas vi. Bra lek!

EC
Det går fortsatt bra. Vi hade ett rekorddygn under den här månaden, när hon var noll procent förkyld, hade noll tänder på g och allt var allmänt top notch. Då hade jag på samma, torra, blöja i 24 fucking timmar. Ett problem med att hon har på sig torra blöjor är dock att de suger åt sig fukten i huden när det inte finns nåt kiss att suga i sig. Då får man en röd och ledsen rumpa. Så nu ska jag bli duktigare på att bara köra tygisar när vi är hemma, och så har jag faktiskt inhandlat Eyra första par trosor (lite stora är de allt, Lindex hade inte något som passade perfekt för en niomånadersrumpa). Typ det gulligaste någonsin. Kolla själv:



HNH (High need Haddok)
Nu när hon kryper, ställer sig upp och kan bestämma mer själv märks HNH-tendenserna faktiskt inte så mycket. Det märks egentligen bara på att hon sover färre timmar per dygn än andra barn och att hon fortfarande är väldigt intensiv. Igår röjde hon till exempel på vardagsrumsgolvet i nästan tre timmar. Som tur var så var henne farfar här, så vi var tre som kunde dela på passandet. För alltså. Hon står, men det är fan inte så jävla stabilt.

tisdag 26 februari 2013

Öppna förskolan, tacos och annat viktigt

Så här ser det allt som oftast ut när Eyra sitter på Toatronen (149 spänn på Barnens hus).

Idag har jag och Eyra varit på öppna förskolan i Kyrkans hus, även kallat Kyrkis. Det är alltid trevligt, även om ljudvolymen är helt sinnessjuk och man ibland fruktar för sitt mentala välmående. Eyra älskar att kolla in alla andra barn, och idag hittade vi ett med exakt samma röda hårfärg som hon har. Sångstunden är det bästa på hela tillställningen, tycker Eyra, då sitter hon som ett ljus och tittar på fröknarna som leder det hela och ler mest hela tiden.

Jahaja, ja, sen åt vi fajitas jag och pappa Gila. Eyra fick lite guccagojs inrullat i ett tortilliabröd och det var tydligen top notch. De senaste dagarna har hon faktiskt petat i sig lite, lite annat än tuttmjölk. Så hon kanske är avvand innan femtonårsdagen ändå! Hurra!

Nä, jag hade nog inget annat viktigt på lager. Vi hörs!

lördag 23 februari 2013

Tandempotta

Jag satt i vårt lilla "mellanrum" och slöade. Tittade till vänster, ut genom dörren, genom hallen och in i badrummet. Och får syn på det här:



måndag 4 februari 2013

Förlåt!

Jag ber om ursäkt för min frånvaro, vi har flyttat in i nya lägenheten och inte haft Internet. Men nu är livet återställt och jag kommer snart att börja häva ur mig allehanda hippiekommunistiska feministfasoner igen.

Förresten så har Eyra fått två tänder! På en gång! Gulligt, smärtsamt och lite sömn är resultatet av dessa små bissingar.

onsdag 23 januari 2013

Länkkärlek

Jag tänkte att jag skulle dela med mig av några av alla miljoners bloggar jag läser (hade jag inte kunnat smartphonea när hon ammar skulle det ha blivit en kort amningsperiod!):

Audhumble skriver numera om lite allt möjligt, men går man bakåt i arkivet skriver hon mycket om föräldraskap. Hennes Toadie är jämngammal med Eyras kusin Elmy, så det är kul att se likheterna - och skillnaderna.

Vilda barn är en blogg med massor av diskuterande och informativa inlägg. Maria, som driver bloggen, provocerar nog vissa, men jag tycker att det är sjukt intressant att se att det finns fler än ett sätt att göra saker och ting på. Hon och hela hennes familj har förresten flyttat till Bolivia för att testa på det, och den resan kan man följa på hennes andra blogg Jordliv.

På tal om provocerande bloggar kommer här den rabiata, seriemördarbrevväxlande superfeministen Lady Dahmer. Hon skriver om genus, barn, samhälle och andra ömma tår. Mycket bra!

I Uganda finns det ett barnhem/projekt som drivs av två svenska tjejer. Det är dock bara en av dem som har möjlighet att vara på plats. Skitungarna kallas hennes gäng med grabbar, och läser man igenom bloggen utan att gråta som ett barn har man ett hjärta av sten.

Jag läser också två bloggar av mammor som fick barn nästan samtidigt med mig, nämligen Elaines och Carolina Gynnings. Kul att se hur deras barn artar sig jämfört med mitt!

tisdag 22 januari 2013

Ett stilla tiggeri


Alltså. Jag skriver ju en blogg. Inte en dagbok. Kan ni inte börja kommentera liiiiite grann? Jag blir så sjukt omotiverad annars och jag VET ju att det finns folk som läser. Och som den uppmärksamhetskåta individ jag är vill jag ha lite respons! Så från och med nu kommenterar vi! Ja?

måndag 14 januari 2013

Mun-mot-mun

Herreguuuud så mina läsarsiffor sjunkit under denna latemansperiod. Så kan vi ju fanimej inte ha det. NU börjar jag skriva inspirerade och roliga inlägg igen. Prick nu.