Visar inlägg med etikett Sömn. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sömn. Visa alla inlägg

tisdag 10 juni 2014

Sova med Pippigänget

På nationaldagen skulle Eyra i vanlig ordning sova lunch, och då vill hon alltid ha sin docka Rut. Men just den här dagen dög det inte bara med Rut, utan hon sprang och hämtade alla sina Pippigubbar och la dem omsorgsfullt på kudden bredvid hennes. Sedan kunde hon somna!

Bonusbild, vi har haft festival i helgen. Typ. Min gravidmage är sex månader tjock, vilket månad Eyra är i vet vi ännu inte.

fredag 15 februari 2013

Sovynnesten


Den här lilla saken skedar jag varenda natt. Vardagslyx, för att citera modebloggarna.

söndag 18 november 2012

Att vakna ur dimman

Typ 30 timmar gammal
I natt hände något. Barnet somnade vid tolv, men stökade och vaknade ofta fram till klockan två. Men sedan mina vänner, sedan! Sedan sov hon och jag som två döda fram tills klockan sex imorse! Då vaknade jag av den rogivande känslan av ett barn som sparkade mig hårt i revbenen och då var det bara att hala fram mjölktankarna. Sedan sov hon extremt oroligt (jag kunde inte sova, eftersom hon vaknade en gång i kvarten) fram tills klockan nio då jag langade över tuttmonstret till hennes far. Jag sov sedan en timme, barnet åt, barnet däckade - och mamman och pappan gjorde detsamma. Vi sov i TVÅ timmar till.

Detta mirakel har gett mig en smak på att leva livet som en normal småbarnsförälder. Gila är till exempel ute på vagnspromenad just nu, med förhoppningen att det ska vara hennes sista vila innan natten. Fattar ni, sista vilan vid sex?! Det vore typ lika fantastiskt som om Gud kom ner till jorden och sprätte till alla Sverigedemokrater med ett hårt finger på deras ölröda näsor så att snusprillorna flög all världens väg.

Men jag misstänker att Guds fysiska närvaro på jorden är mer troligare än att barnet plötsligt ska sova och ha en vettig dygnsrytm. Men det var ju kul så länge som det varade!

onsdag 7 november 2012

Somna utan gråt



Som ni alla vet sover inte flickebarnets så värst bra. Jag gjorde en sömnlogg härom natten, och en sammanfattning av natten ser ut såhär:


Natt i totalt nio timmar
Sov i 7 timmar och 30 minuter
Vaknade nio gånger
Var vaken i 1 timme och 40 minuter
Sov som längst i 2 timmar och 30 minuter

Ni ser ju själva att det inte är någon fest. Så igår var jag och Gila på BVC för att väga henne, för att se att hon inte svälter. Det gör hon inte, utan ligger exakt på sin kurva. Hon är nu 69 cm lång och väger 8850 gram. Hehe. Stadigt_barn12. Vi pratade också om sömn, men det finns ju inte jättemycket att göra, om man som jag inte är beredd att låta bebisen skrika sig till sömns.

Men jag har läst igenom hela Somna utan gråt igen och skrev ihop en sömnplan. De viktigaste på den planen är att hon sover middag, och vi har varit stenhårda med det i två dagar, och faktiskt har hon sovit lite, lite bättre (fem uppvak istället för nio!). En annan viktig punkt är att försöka söva om utan att ge henne bröstet, och jag har lyckats sjunga henne till sömns två gånger. Teorin i Somna utan gråt är att barn (eller ja, vuxna också) vill vakna på samma sätt som de somnar. Så somnar de med tutte i munnen blir de ledsna om de vaknar utan. Vi ska nu köra sömnplanen i tio dagar, sedan utvärdera. Har inget förändrats blir det nog så att jag sover borta i en natt eller två, så får Gila nöjet att söva en mycket arg bebis. Men det hoppas jag att vi ska slippa.

söndag 28 oktober 2012

Att krascha

Eyra illustrerar sin mammas humör under gårdagen (har hon förresten någonsin varit så där liten?)

Visste ni förresten att det är svinjobbigt att ha barn? I alla fall ibland. Efter att inte ha sovit i mer än två timmar i sträck på en och en halv månad så blev gårdagsnatten lite för mycket för Eyras ömma moder. Efter att ha blivit väckt minst en gång i timmen (varav en gång av en hackspett, men en välplacerad sten löste det problemet) hela natten igenom var jag mer lik ett lik än något annat på morgonen igår. Jag visste knappt vad jag hette. Jag var så ledsen, så uppgiven och så förbannat trött. Så pappa Gila bestämde på ett mycket bestämt sätt att Eyra skulle följa med honom till stan och att jag skulle stanna med Trullan hos mamma och pappa. Sagt och gjort, i fyra timmar var de borta, och i tre timmar sov jag som en klubbad säl. Sedan kom hela familjen Wieslander ut, svärmor gjorde kycklinggryta och vi tittade på Så mycket bättre. Vi sov hyfsat i natt, framför allt på morgonen, och tänk, nu när det är vintertid så vi steg upp klockan TIO idag! Då är det ju fortfarande morgon! Jag kanske inte behöver göra något alls åt hennes dygnsrytm, jag behövde kanske bara vänta in vintertiden? Äsch, jinxing it.

Pappan får årets hjältepris, och för att ni alla ska förstå varför jag tycker om honom så himla, himla mycket bjuder jag på den här bilden (världens bästa bästis är med på den också!):


torsdag 25 oktober 2012

Attatchment parenting

Samsovning när den är som mest smickrande... (Eyra är bara några dagar på bilden!)
Jag har ju ibland slängt mig med termer som "AP" eller "nära föräldraskap" och jag känner att jag vill beskriva vad det handlar om. Det är först och främst den föräldrastil (alltså inte metod) som känns närmast mitt eget föräldraskap. Men vad betyder det egentligen? Ja, för mig betyder det egentligen sunt förnuft, men det finns en tydligare definition, gjord av makarna Sears (som inte uppfunnit stilen, eftersom det troligen är det äldsta sättet att ta hand om barn på, utan bara beskrivit den) och den lyder ungefär så här:

1. Knyt an till barnet. Var det nära, rent fysiskt.
2. Amma fritt. Amma när barnet vill. Om barnet inte ammas, så flaskmata barnet tätt intill dig.
3. Bär ditt barn (i sjal/ergonomisk sele). Studier visar att barn som bärs gråter mindre och att kolikbarn ofta hjäpls av att bli burna.
4. Sov nära barnet. Inte nödvändigtvis i samma säng (om man inte vill), men så nära att du vaknar av de tidiga signalerna (gnöl) och inte de sista signalerna (gallskrik).
5. Tro på barnets skrik. Barn kommunicerar behov med hjälp av att skrika/gråta, eftersom de inte har något annat sätt.
6. Se upp för olika metoder, som olika mat- eller sovscheman (bebisar kan inte klockan).
7. Balans i tillvaron. Be om hjälp och avlastning, istället för att försöka klara av allt själv.

Detta var alltså en sammanfattning av makarna Sears definition, och som alltid när man spaltar upp saker så här så ser det ju väldigt bestämt och oflexibelt ut. Målet med AP-föräldrastilen är att skapa en trygg anknytning, vilket man tror leder till trygga och självständiga vuxna, och vuxna som söker sig till hälsosamma relationer. Hur AP är då jag, om vi tittar till ovanstående punkter?

1. Eyra är nära rent fysiskt nästan jämt. Undantagen är när hon sitter i babysittern när jag kissar/duschar, när hon sitter i sin barnstol vid bordet, när hon hänger i babygymmet eller när hon sover i vagnen.
2. Jooodå, amma fritt gör vi. Dock kommer vi inte att hålla på i två år, som Sears förespråkar.
3. Ja, det har väl inte undgått någon att jag tycker det är nice att bära? Det finns massor med fördelar tycker jag, och den största är ynnesten att sticka in en hand under jackan och hålla i Eyras lilla bebishand samtidigt som man är ute och går.
4. Ja. Fast jag vet inte om hon sover som bäst när vi delar säng? Jag upplever att hon vissa nätter trivs betydligt bättre med att sova i vagnen, medan andra nätter somnar hon bäst bredvid mig. Det är möjligt att jag skjuter mig själv i foten och får ett barn som vill sova i sängen jämt, men just nu vill jag faktiskt bara få sova...
5. Absolut! Enda gångerna jag "ignorerar" hennes gråt är när jag vet att hon är supertrött och att hon snart kommer att somna. Detta sker typ varje gång hon åker bil/sjalas/åker vagn.
6. Ett ätschema var ju faktiskt det som räddade vår amning... Men femminuters-metoder och liknande kommer aldrig att vara aktuella.
7. Haha. Ja, jag vet inte... Det är svårt när man känner att man behöver få sova en hel natt, samtidigt som man verkligen prioriterar en fungerande amning (när man testat motsatsen liksom). Men Gila drar ju ett väldigt tungt lass hemma, och tack och lov för det.

Sådärja. Jag tror att de allra flesta svenska föräldrar är ganska AP? Vad tror ni kära läsare?

torsdag 11 oktober 2012

Somna utan gråt


Efter tre nätter av minimalt med sömn (somnar, vaknar, äter, somnar, vaknar, äter, somnar, vaknar, äter, ÄR JÄTTEVAKEN HURRA! Grinar, är vaken, äter, somnar, vaknar) så kände jag mig igår rätt mör. Jag grät till och med en skvätt när Gila reste iväg till Skottland, för då var jag ju tvungen att vara själv med fröken Vaken. I natt sov hon lite bättre, många uppvak, men i alla fall sex timmars sömn totalt. Så idag traskade vi iväg till Bräntbergsskolan och lånade boken "Somna utan gråt", vilket är en sömnmetod lämpad för AP*-föräldrar. Ska bli spännande att läsa, och se om det finns några vettiga råd.




*AP = attachment parenting, eller "nära föräldraskap". En föräldrafilosofi som går ut på att vara nära sitt barn, och på så sätt bekräfta hen och hens känslor. Googla anknytningsteorin vettja!


(Bilden är förresten samvetslöst snattad av Bibban the Blebb Bibson)


måndag 8 oktober 2012

Ett sömnprojekt

Eyra har ju alltid varit en väldigt vaken bebis. Så igår började jag föra sömndagbok för att försöka se mönster lättare. Och hittills har det varit en succé! Det kan ju bero på att hon är förkyld också, men igår sov hon tre gånger under dagen, och totaltiden hamnade på över tre och en halv timme! Jag har insett att hon är en känslig själ, och behöver mycket hjälp för att sova vidare, så hon ligger i vagnen och jag sitter som på nålar. Vid minsta rörelse är jag där och kör över tröskeln, och så lägger sig lugnet igen.
Håll tummarna för att det fortsätter så här!