Visar inlägg med etikett Lek. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Lek. Visa alla inlägg

tisdag 4 november 2014

Pysselmamman slår till (för första och enda gången)

En dag kom jag på mig själv med att knyta upp en röd mössa i Manfreds säng, för att han skulle ha något att titta på under tiden jag är upptagen med annat. Dagen efter kom jag fram till att det fan inte är okej att låta sitt barn titta på en MÖSSA så då bestämde jag mig för att göra något åt det.

Material som du behöver: Amazonbladet (eller annan tunn kartong), lim, pensel, grillpinnar, pepparkaksform, filt och någon form av garn eller tråd.

Klipp ut kartongfjärilarna lite mindre än filtfjärilarna. Limma ihop.

Klipp ut små pyntduttar till fjärilarna och lägg upp dem på ett pedagogiskt och lättöverskådligt sätt.

Använd dina scoutkunskaper och surra ihop ett kors av grillpinnar (ta bort spetsarna!).

Låt storasyskonet välja pyntduttar.

Från ett vuxenperspektiv ser det kanske inte så himla fint ut.

Men för Manfred är det minsann färgglatt och festligt!

Han blev så exter att armar och ben for åt alla håll. Han verkar faktiskt gilla sina fjärilar och han kan ligga där och kika rätt länge medan jag försöker hålla efter hus och hem (och Bam bam).

fredag 1 augusti 2014

Superpedagogiska sommarskolan - Baka

Att baka är något Eyra gillar, och något som är bra för hennes kladd-känslighet (mer om det någon annan gång). Man får ösa, röra, vänta och kanske, kanske smaka (ja, alltså hon FÅR förstås smaka, men grejen är ju att hon fortfarande inte är så till sig i det där med att pröva nya ätbara saker).

Utrustning:
Ett recept
Ingredienser
En ängels tålamod

Tillvägagångssätt:
För din egen sinnesfrids skull; ställ fram alla ingredienser, bunkar, slevar och mått som du kan tänkas behöva innan du informerar barnet att ni ska baka. Sedan är det bara att följa receptet efter bästa förmåga, samtidigt som du försöker se till att barnet inte river exakt hela köket. Det är plättlätt, minsann! Vi håller förresten till i Eyras leksakskök, för då blir det rätt arbetshöjd för henne (den höggravida mamman skulle eventuellt hellre stå upp än att sitta på backen, men vad gör man inte?).

Jaha, och hur får man på den här då?

Smörja formen.

Sluta fota, och hjälp mig istället!

torsdag 31 juli 2014

Leksaker i o-plast

Alltså varför köper man plastleksaker alls? Det är ju som pynt att ha leksaker i andra material! Den enda städsyssla jag uppskattar är att ställa i ordning Eyras lekhörna så att det ser riktigt lekvänligt ut.

I Pippis cirkustält (från Micki) tränade dock två fina hästar i plast, och Schleich-figurerna är ju faktiskt hur fina som helst trots materialet, så de får räknas som o-plast! I övrigt syns muffins och tårta från Jabadabado, en fruktkorg från Ikea, träbilar som jag inte vet var de är köpta, kaffeset från tax-freen och så en liten träkanelbulle som också kommer från Jabadabado. 

måndag 28 juli 2014

Att leva med en tvååring

Ibland hör jag folk prata om tvååringar med fasa i rösten. Det pratas om trots och utbrott och "hen gör det med flit!" och så vidare. Själv försöker jag tänka att allt ett barn gör har en anledning, precis som att alla vuxna har skäl till sina humörsvängningar, skillnaden är bara att vi vuxna har hunnit leva så länge att vi insett att livet inte alltid anpassar sig efter oss medan en tvååring precis har börjat ha önskemål om hur livet borde vara. Vi tar ett exempel:

Det börjar bli sent. Eyra tittar på Pippi och det är mitt i ett avsnitt, och jag inser att hon är så trött att hon måste sova typ NU för att det inte ska bli totalkaos av hela kvällen. Så jag berättar för henne att nu måste vi stänga och att vi får titta vidare imorgon, varpå jag stänger tv:n och Eyra blir jätteledsen/jättearg och vrålar en hel massa på mig. Vissa skulle kalla det här beteendet för trots, men jag tycker att det är en helt förståelig reaktion. För tänk om...

Tänk dig att det är torsdag. Du har haft en rätt jobbig dag, men nu är klockan åtta och det är dags för "Sommar med Ernst" (försök inte låtsas som att du inte följer det). Du sätter dig suckandes i fåtöljen och du har till och med hällt upp ett glas rosé som du försiktigt smuttar på. Åh, nu kommer Ernst! Han är barfota och pratar om den oslagbara känslan av att gå på ett trägolv som är behandlat med hans hemmagjorda specialare gjord på fänkålsfrön och citronsåpa. Idag ska han lära oss att göra en egen deodorant, tillverkad av en len sten, saften från en rabarber och en liten skvätt träsprit. I bakgrunden kokar han gelé på egenplockade vinbär och ytterligare i bakgrunden står en elva-tolv byggjobbare och hamrar, sågar, målar, drar el och är lite lönnhunkiga på det där valpiga sättet (dock inte tillräckligt hunkiga för att hota Ernst gubbcharm) samtidigt som de ibland får komma fram till Ernst och smaka på något eller för att få instruktioner om hur en ny spaljé ska se ut. Åååååh, det kommer minsann att bli ett strålande avsnitt tänker du, precis när TV:n bryter programmet och meddelar att det tyvärr blivit fel i tablån och att de nu ska visa VM i sumobrottning istället. Och så börjar ett par rejält tjocka karlar i stringblöja med den jämna kampen att försöka välta varandra. På bästa sändningstid. Istället för Ernst. Herregud i himlen vad less du blir.

Ungefär så tänker jag mig att det känns när jag avbryter Eyra i något som hon tycker är väldigt roligt. Om man hela tiden tänker sig hur ens handlingar ter sig ur ett barns ögon är det betydligt lättare att bemöta deras reaktion på ett bra sätt än om man tänker att de "jävlas med flit". Ofta slås jag av hur lite föräldrar verkar (obs, verkar, jag är inte med dem alltjämt så jag vet ju inte säkert) prata med sina barn. De är i lekparken, puttar lite på en gunga, kollar sin telefon, och helt plötsligt är det "Nu ska vi gå hem!" och när barnet protesterar är det omedelbart arga fräsningar från föräldern och inte ens ett litet försök till att diskutera sig till en kompromiss (kanske "Vi måste tyvärr gå hem och äta lunch, men du kan få åka rutschkanan två gånger till!). Barnen blir gråtandes och sparkandes nerbrottade i vagnen och så går de iväg. Barnet snyftandes och föräldern tyst som en staty. Varför pratar vi inte mer med våra barn?!



Mer om tvååringar och deras icke-trots kan du läsa i den här fabulösa (och för vissa provocerande) bloggen:
Vilda barn


söndag 13 juli 2014

Superpedagogisk sommarskola - Sortera färger

Jag och Eyra är ju sommarlediga ihop, och för att vi inte ska börja kasta pennor på varandra redan innan lunch så har jag hittat på lite pedagogiska övningar i sann förskoleanda. Det är perfekt att dra fram där timmarna innan allt öppnar (Eyra stiger upp punktligt 05.45 varje morgon) och Eyra verkar också tycka att det är kul. Här är vår första lilla pedagogiska lek, och den handlade om färger.

Utrustning:
Tre lådor
Tre bitar hobbyfilt i olika färger
Barnets kreativitet

Tillvägagångssätt:
Jag la ner en bit filt i vardera låda och visade Eyra lådorna. Jag berättade vad varje färg hette och tecknade dess stödtecken och sedan bad jag henne gå och hämta något grönt.

Eyra har en stapelleksak som har ringar i grönt, rött och gult och hon sprang genast och hämtade de gröna ringarna när jag bad henne om något grönt. Sedan var det färgen röd som gällde, och även där hämtade hon ringarna. När det sedan blev färgen blå så kom hon först springande med de gula ringarna men hon tittade sedan på tygbiten och såg konfunderad ut. Det stämde ju inte!

Då gjorde hon något smart och plockade med sig tygbiten och sprang iväg till sin lekhörna. Ivrigt dreglande kom hon tillbaka med två pusselbitar från sitt Bamsepussel, som var just blå.

Här har den röda lådan fyllts på som ni ser, och hon hämtade sin Pippiväska. Hon tittade noga på den...

och kom fram till att den är grön!

Sådär! Som ni ser är vissa saker inte helfärgade, utan Lilla Gubben ligger till exempel i den blåa lådan, eftersom han har blå hovar och blåa prickar. När Eyra kom med något som inte var helfärgat så fick hon peka ut färgen som hon tyckte stämde, innan hon la i lådan.

Både jag och Eyra tyckte att det här var en kul aktivitet. Och så himla lätt att genomföra! Det är hemskt roligt att se hur kompetenta dessa små terrorister faktiskt är, när de får en riktig uppgift att sätta tänderna i.

fredag 25 april 2014

Det här med vatten

Härom dagen så städade jag lite i köket, och Eyra ville naturligtvis delta i denna härliga aktivitet. Så hon drog en stol till diskbänken, klättrade upp på stolen, klättrade upp på diskbänken och kröp över det, tills hon satte ner sin rätt bastanta bak på kanten av diskhon. Där "diskade" hon och badade fötterna. Och drack, förstås.

Dricka med spaghettisleven gick sådär va. Notera gärna fotföringen, hon råkade dra på varmvattnet och det gillade hon inte!


Soppsleven går kanske bättre?

Svar ja!