Visar inlägg med etikett Kärlek. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kärlek. Visa alla inlägg

måndag 24 augusti 2015

Det blir inte E4:an men det blir bra ändå

När man väntar barn så tittar man på dem som redan har barn, och tänker att "Åh, så ska vi också göra". Man tänker på hur man ska åka till Astrid Lindgrens värld, gå på bokaffären och välja böcker ihop, man tänker på hur alla födelsedagar ska firas, på hur man ska lära barnet att cykla, skriva och helst rösta åt någorlunda rätt håll. Kort sagt så känns det lite som att man har E4:an framför sig, och att när barnet föds så ska man brassa på genom barndomens motorväg på samma sätt som alla andra gör.

Men det är inte alltid som det blir som man trott. Det visade sig ganska snart att vår färgglada fågel inte fungerade riktigt som alla andra bebisar utan vi fick hitta nya vägar och nya sätt för att få vardagen att fungera.

Anledningen till sommarens långa blogguppehåll är att vi väntat på resultatet från en screening som Eyra har gått igenom (eller ja, sanningen är väl mest att jag har varit hemma med två barn själv hela sommaren, så skrivorken har inte riktigt funnits) och som vi nu för två veckor sedan fick resultatet ifrån.

Resultatet var inte på något sätt överraskande för oss föräldrar, utan det har blivit tydligare och tydligare ju äldre Eyra blivit att hon inte samspelar på samma sätt som sina jämnåriga kamrater. Eyra kommer att utredas för autism.

Jag har funderat och funderat på hur jag ska göra med bloggen. Är det för utlämnade att skriva om vår resa? Borde jag bara skriva om det som fungerar som det gör hemma hos vem som helst? Borde jag starta en ny, anonym, blogg att ha som ventil? Borde jag sluta blogga helt?

Jag har bloggat i någon form sedan tidigt tjugohundratal. Jag vill fortsätta. Och att sluta för att mitt barn inte är som "alla" andras barn, det bidrar ju bara än mer till ett samhälle där alla förväntas vara stöpta i samma form och fungera på samma sätt. Nä, så kan vi inte ha det! Så jag kommer att fortsätta blogga, men jag kommer inte att ha bloggen som en ventil att skriva i de dagar då jag känner mig lite låg, utan de gånger som jag berör Eyras eventuella diagnos så kommer det att handla om material jag tillverkar, knep vi har för att få vardagen att fungera eller framsteg som skett. Däremot är det troligt att jag kommer att återkomma till ämnet neuropsykiatriska funktionshinder många gånger framöver, men oftast på en mer generell nivå och inte specifikt om just Eyra.

Så det blev inte E4:an för oss. Det blir något helt annat. Det blir en stig som ibland är snårig och nästan ogenomtränglig, men som tämligen ofta spricker upp och blir som en vandringsled i fjällen istället, fylld av sol på näsan och oboy i termosen. Och utsikten sen, utsikten.


  

måndag 30 mars 2015

En skör, men färgglad fågel

På slutet har jag tänkt mycket på ett inlägg som jag skrev för över tre år sedan. Du kan, om du vill, läsa inlägget i sin helhet här, men i korta ordalag så handlar det om att jag drömde en dröm om att jag hittade en skör, väldigt färgglad, liten fågelunge ute i höstkylan. Jag drömde drömmen ungefär två veckor innan jag testade positivt med Eyra och i efterhand kändes det som om jag valde själv att låta en bebis flytta in, i och med att jag i drömmen tog mig an fågelbebisen.

Nu tre år senare känns det inte som att jag "tackade ja" till ett barn, vilket som helst, utan just till Eyra. För den färgglada men ack så sköra och känsliga fågelungen är verkligen den perfekta metaforen för mitt fina barn - färgglad utifrån och in, med knallrött hår åt alla håll, isblå ögon kantade med kolsvarta fransar, ett nästan konstant leende och så fylld med energi, åsikter, humor och tankar. Samtidigt en känslighet som går tvärtemot hennes utseende; när Pippi äter tårta och kladdar, när vaktmästarn kommer till förskolan eller när kompisarna måste gå hem, ja, då brister ofta det goda humöret och det är som om hela världen rasar samman. 

Att leva med Eyra är som att leva med ett ständigt pågående fyrverkeri. Oftast känns det som på nyårsafton, när du håller ett plastglas med odefinierbart bubbel i en köldkrampande hand, iförd en stor vinterjacka över dina finkläder och med snö upp till anklarna i dina nya klackar. Du kysser den du är kär i, som smakar färdöl och billig kioskcigarr och ni vrålar "Gott nytt år!" tillsammans med ett helt gäng andra glada och så exploderar himlen i tusen färger och hjärtat sväller i bröstet. 

Andra stunder, typ när ingen i hushållet har sovit på en vecka på grund av ännu en förkylning, är det som på nyårsdagen, när du ligger snorbakis med täcket över huvudet och ett gäng snorungar har hittat några kvarglömda raketer som de skickar upp mitt på blanka dagen. Då oh:ar du inte över några färger, utan du hör bara smällarna, känner krutdoften och du tänker på alla tungmetaller som regnar ner i naturen.

Gemensamt för de bägge är att både Eyra och fyrverkerierna alltid är som de är, men att åskådarna inte alltid har vett att uppskatta dem fullt ut, beroende på hur de själva mår. Både tusen färger på himlen och min färgglada fågelunge till barn är ju egentligen alltjämt vackra, och det är en ära att få leva med ett alldeles eget fyrverkeri. Kämpigt också, ibland. Men fortfarande en ära.

fredag 13 mars 2015

Hur är det med Eyra då?

Som ni kanske har märkt så skriver jag mest om Manfred nuförtiden. Det beror inte på att jag älskar honom mer eller på någon annan hemsk anledning, utan det beror på att jag tycker att Eyra har blivit så stor att det inte riktigt känns okej att "hänga ut" henne på nätet längre. Hon har ju dessutom en del spännande egenheter för sig (som att inte tycka särskilt bra om att varken sova eller äta) och även om jag kan känna att det vore väldigt positivt att sprida kunskap om hur livet är med sådana barn så känner jag ändå att jag inte kan skriva om det, utan Eyras tillåtelse (och riktigt där är vi inte riktigt än, kommunikationsmässigt). Då skulle jag behöva starta upp en anonym blogg, och det känns inte aktuellt i dagsläget.

Men hon är världens vildaste, finaste, gladaste och tokigaste snart-treåring. Tänk att hon snart fyller TRE?! Det är bara fyra år kvar innan jag kan börja ha högläsning av Harry Potter?!



fredag 17 oktober 2014

Bam bam

Morfar gav Eyra ett nytt smeknamn när han träffade henne sist; Bam bam.

Kommentarer är överflödiga.

måndag 19 maj 2014

Bildbomb från stugan

Här kommer lite fina bilder från stugan, för ett par helger sedan.

Jag och Eyra tog tåget från Sundsvall till Härnösand. Eyra älskar ju tåg så det föredrar hon framför att åka bil, då hon ofta idkar kräkfest.

Hippiesjalar alltså, bästa reseassistansen!

Det var så himla varmt den här helgen! Eyra lekte med vatten så att det stod härliga till.

Det var Eyras farmor Anneli, Eyra, en lönntjock gravidkossa och Eyras gammelfaster Eva som stekte i solen. Farfar Peter var fotograf!

Det bästa materialet!

Mycket nöjt barn.

Dricka kan man ju också göra!

Och springa!

Det är viktigt att man indoktrinerar dem i tid, så att de vet vad som är viktigt sen när de blir äldre.

Alltså ni som inte har barn, känns det inte lite som en knäck att det gulligaste barnet redan är tillverkat?

Sista bilden är en bonusbild, från när Eyra var och matade ankorna med sin farmor och farfar!

torsdag 17 april 2014

Genusmorsans epic fail

Jag är ju en sån där som vill att Eyra ska få ta del av alla världens färger och inte mosas in i flickrollen ROSA med allt vad den innebär. Just nu så går det så där va:

Eyra har sedan innan rosa skalbrallor (som tidigare kombinerats med en knallgrön jacka) men nu har hon fått ärva en svinbra soft shell-jacka av sin kusin. Den har ett tunt fleecefoder, så man behöver inte jävlas med tusen lager kläder innan man ska gå ut. Men igår när vi matade ankorna så hade hon alltså: rosa gummistövlar, rosa skalbrallor, rosa soft shell-jacka och till och med MÖSSAN har ju rosa hästar på sig! Det har jag inte ens reflekterat över förrän nu. Tur att vagnen är macho-militär-grön i varje fall...

Bonusmaterial:
Ja, och så säger de att barn får femtio procent av sina arvsanlag från mamman, och femtio från pappan. I Eyras fall är det nittio procent från pappa Gila, och tio procent från mig (lockarna i håret). Bildbevis nedan.


Pappa Gila, typ tre-fyra år.

måndag 4 november 2013

Högintensiva bebisar

En av de fina funktionerna med blogspot är att jag kan se vad människor googlar på för att hamna på min blogg. Ett av de vanligaste sökorden är "high need baby", och det förstår jag. För när man sitter där och ammar för hundrade gången på tre timmar, när man inte fått sova på månader, när barnet inte alls "upptäcker sina fötter" och nöjer sig med det, utan ska upptäcka precis varenda kvadratmillimeter av sin omgivning, trots att hen saknar all fysisk förmåga att göra det på egen hand och när man desperat klockar barnets sovstunder för att kunna "fånga sömnskarven" och gunga tillbaka barnet ner i djupsömn igen, ja, då blir man knäpp. Galen till slut. Man googlar på allt, i hopp om att hitta lösningen, och få bli normal igen.

Allt i ens liv kretsar kring att tillfredsställa denna mycket svårtillfredsställda individ. Man står som sagt som en hök bredvid vagnen, beredd att dra den över tröskeln, vid minsta tecken på aktivitet. Men nio gånger av tio så misslyckas alla sådana enkla knep, och din fem månaders unge ska upp, igen. Överallt kan man läsa att man ska sova när barnet sover, men om barnet aldrig sover då?

Du tittar på andra barn på Öppna förskolan, och förundras. Samtliga verkar ta napp. De ligger mjuka och avslappnade i kroppen och observerar de andra barnen. Föräldrarna pratar om vilken jobbig natt de haft, de har fått gå upp två gånger och du undrar, för tionde gången den dagen, vad i hela jävla världen du gör för fel.

Och svaret är förstås att man inte har gjort något fel. Vissa får bebisar som tar napp, sover hela nätterna, tycker att deras egna fötter är Guds gåva och som trivs bättre i vagnen än någon annanstans. Och vissa får inte sådana bebisar, utan de får sådana som kräver allt som föräldrarna har att ge, plus lite till.

Men bebisar växer och blir större, och steg för steg blir bebisen ett småbarn. Och de är så sjukt chill jämfört med bebisar!

Så om du just nu sitter och googlar typ bebis-sömnmedel, high need babies eller något annat av alla tusentals sökord jag själv ägnat många amningstimmar åt att läsa på om så vill jag bara säga: Håll ut. Kom ihåg att kramas med den du tycker om. Det blir bättre. Jag lovar.


torsdag 24 oktober 2013

Kvällssentimental

Så här en torsdagkväll, när man inte har nattansvaret, är det lätt hänt att man blir lite sentimental.

Tecknar med i "Imse vimse".

Tänk att den här perfekta lilla personen har bakats av mig. Att jag och tuttarna är ensamt ansvariga för typ tolv av hennes tretton kilon. Att det är mig hon kallar mamma, och att det är min hand hon söker när vi är ute på äventyr.

Det är så himla mycket lättare att vara en bra morsa när man får sova ibland. Så oändligt mycket lättare. Godnatt och klart slut.

tisdag 15 oktober 2013

Hippiefarsan

Min bror och hans fru blev nyss föräldrar till en liten Valter. Eftersom att vi alla tycker att pappor med barn på magen är det finaste som finns så bjuder jag på den här bilden:

Visst är det fina?! Längtar som sjutton tills jag kan åka ner till huvudstaden och våldgästa den lilla familjen.
Hippiesjalen är det ju såklart undertecknad som knåpat ihop.

Imorgon kommer en månadssammanfattning upp! Jag ska bara skriva klart det sista och ställa in publiceringstiden! Sov gott, vettja.






måndag 7 oktober 2013

Haddokverkstan firar två år!

Idag firar den här bloggen två år! Det är alltså två år sedan jag skrev det allra första inlägget.

Den dagen såg det ut så här:

Lätt hysterisk tjej.

Och inuti magen såg det ut såhär i vecka 20.

I vecka tjugosju såg magen ut såhär, på utsidan.

Och i vecka trettio.

I vecka trettiotre kände jag mig gigantisk.

I vecka trettiofyra såg jag ut så här bakifrån (så SÅ värst gigantisk var jag kanske inte).

Hej och hå, här är det visst vecka trettiosex.

I vecka fyrtioett såg magen ut såhär.

Och tio timmar efter att den sista magbilden togs blev magen betydligt tommare på innehåll.

Och nu två år efter bloggstarten så har jag ett rödhårigt troll som sover middag på mitt bröst ibland.

Paddi Paddiocki. Finaste ungen i stan.

Tänk vad en blogg är bra ändå. Allt är samlat under ett tak. 






onsdag 18 september 2013

Winter is coming


Här ovan ligger en förmögenhet i höst/vintergrejer. Om vi börjar på den översta raden till vänster så ligger där ett ullunderställ, ett par gummistövlar, ett set med skalkläder, ett par vinterskor i Uggsmodell och en overall. På den undre raden ligger ett set i ullfrotté och en fleecetröja (som är i exakt samma färg som min!).

Overallen är en Reima Tec, ballongvarianten, och förra årets mönster = rea!
Ullgrejerna är ifrån Polarn och pyret, och samma sak med fleecetröjan.
Bägge paren skor är från hemsidan Wewalkers, och bägge var på rea! 

Vi valde att köpa nytt, eftersom att det känns som att det är viktigt att ha bra grejer när det är kallt ute. Och allt som överlever säsongen får packas ner och sparas inför eventuella syskon. Overallen är dessutom så generös i storleken (storlek 86), att den kan hon kanske ha nästa år också. Lite lustigt med reagrejorna, det verkar bara vara "tjejiga" färger som blir över från föregående säsong. 


Vi köpte låga gummistövlar för att de ska vara enklare att gå i för en ännu lite stapplig tös. De passar perfekt med de fina sockarna vi ärvt av min mamma, som är stickade utan häl, i en enda spriralformad tub. Sjukt praktiska, vi hade dem förra året också!

"Uggsen" är i läder och Eyra ÄLSKAR dem. Så fort hon får på sig dem så börjar hon dansa disco. De är så himla mjuka i både sulan och ovandelen, så förhoppningsvis blir de lätta att stompa runt i. Vi valde bort hårda gortex-kängor och liknade, eftersom att hon inte börjar på förskola förrän efter vi varit i Jamaica (i januari). Så fram till dess prioriterar vi att det ska vara lätt att gå i framför vattentätt, eftersom att vi är minst en-på-en när vi är ute med henne så kan vi alltså ha koll på eventuella vattenpölar och liknande. Snö bör inte vara några problem för de här dojorna! Och så himla gulliga är de också.



(Om man inte förstår referensen i rubriken så är det dags att tanka hem Game of thrones, omedelbums!)




söndag 13 januari 2013

What's good and new in life?

Här har det inte varit mycket liv i luckan. Pappa Gila har kämpat med sitt x-jobb, jul, allmän sömnbrist, nyår, flyttkaos och bröllopsplaner har kommit emellan. Här är fyra bilder från verkligheten:

Här är världens bästa bordskamrat. Too cute to function!

Pappa Gila fick provköra ryggbärandet när han hade ansvar över tvättstugan, jag över oxfiléen och På spåret var blott tjugo minuter bort.

Eyra har fått sig en ny mössa! Polarn och pyret, fleecefodrad. Sjukt fin!

Idag har Eyra kissat på pottan för första gången!

Snart fyller vår padda sju månader. Helt galet att hon snart funnits lika länge utanför magen som i magen. Det är för övrigt mycket som är "snart" just nu. På fredag tar Gila sin examen, sedan flyttar vi till Sundsvall och i maj klämtar kyrkklockorna. För oss! Eller ja, om min syster lyckas guida oss genom bröllopsdjungel till dess, vill säga... 









onsdag 5 december 2012

Paddan Paddok

På vårt adventsmys var mina två favoriter såhär fina!

I söndags bakade Gila en världsgod saffranskladdkaka (ännu godare än den vi hade på adventsmyset!) och så gick vi hem till Joel och Linn.

Det var minus tio ute, så barnet gosade ner sig i sin tjocka fleeceoverall. Hon njuter, som ni ser (alternativt har hon ärvt mammans oförmåga att hålla ögonen öppna vid kamerablixtrar) 

Kollade lite tv med den här puddingen igår.

Två tjocka i blickfånget.

Fast den här tar ju priset. Tjocka, tjocka paddHaddok <3

måndag 5 november 2012

What's good and new in life?

Dagarna lallar på här i Haddok-land. Vi sover inte så mycket, men vi kramas och busar desto mer! Jag kan med stolthet deklarera att det nu gått en vecka sedan jag behövt ge stödtillägg till tjockpaddan. Vi har alltså, till sist, efter 4½ månads slit, tagit oss fram till en helamning! Jag kanske inte borde hoppa över ån och ropa hej riktigt än, men jag gör det ändå! Nu ska jag bara skriva ett mycket argt brev till avdelningschefen på BB, som bearbetning av deras kassa felinformation. Felinformation som skulle ha resulterat i ett tidigt amningsavslut, om det inte vore för att jag är så förbannat tjurig när jag sätter den sidan till.

Äh. över till något roligare! Bilder! Imorgon, när jag bytt dator, kommer två festliga filmer också. Håll till godo:

Pappa med däckad bebis. Notera de fina, stickade sockarna som farmors kompis stickat till oss! De har extra höga skaft så att det inte ska bli en glipa när vi bär. Farmor tänker på allt...

Grodposition ska det vara!


Eyra vägrar bestämt att äta alla former av mos och puréer, men tycker det är festligt med allt hon kan hantera själv.


Det finns en hel filosofi om det, som kallas BLW, det ska jag skriva om en annan dag!



torsdag 1 november 2012

Ryggbära

Idag övar vi på ryggbärande. Vi har gjort både tvättstugan, Ica och köksröjning.

Kul innan tvättstugan!


Gosigt i bärjackan (som heter Mam upgrade (vilket får mig att tänka på den här låten varje gång jag tar på mig den))

Varmt, gött och  en morsa som fiskposar!


Efter köksstädet såg det ut så här. Där sitter hon än. Inte jättebekvämt att sitta ner med henne på ryggen, men man väcker inte den Haddok som sover!