Det blir inte E4:an men det blir bra ändå

När man väntar barn så tittar man på dem som redan har barn, och tänker att "Åh, så ska vi också göra". Man tänker på hur man ska åka till Astrid Lindgrens värld, gå på bokaffären och välja böcker ihop, man tänker på hur alla födelsedagar ska firas, på hur man ska lära barnet att cykla, skriva och helst rösta åt någorlunda rätt håll. Kort sagt så känns det lite som att man har E4:an framför sig, och att när barnet föds så ska man brassa på genom barndomens motorväg på samma sätt som alla andra gör.

Men det är inte alltid som det blir som man trott. Det visade sig ganska snart att vår färgglada fågel inte fungerade riktigt som alla andra bebisar utan vi fick hitta nya vägar och nya sätt för att få vardagen att fungera.

Anledningen till sommarens långa blogguppehåll är att vi väntat på resultatet från en screening som Eyra har gått igenom (eller ja, sanningen är väl mest att jag har varit hemma med två barn själv hela sommaren, så skrivorken har inte riktigt funnits) och som vi nu för två veckor sedan fick resultatet ifrån.

Resultatet var inte på något sätt överraskande för oss föräldrar, utan det har blivit tydligare och tydligare ju äldre Eyra blivit att hon inte samspelar på samma sätt som sina jämnåriga kamrater. Eyra kommer att utredas för autism.

Jag har funderat och funderat på hur jag ska göra med bloggen. Är det för utlämnade att skriva om vår resa? Borde jag bara skriva om det som fungerar som det gör hemma hos vem som helst? Borde jag starta en ny, anonym, blogg att ha som ventil? Borde jag sluta blogga helt?

Jag har bloggat i någon form sedan tidigt tjugohundratal. Jag vill fortsätta. Och att sluta för att mitt barn inte är som "alla" andras barn, det bidrar ju bara än mer till ett samhälle där alla förväntas vara stöpta i samma form och fungera på samma sätt. Nä, så kan vi inte ha det! Så jag kommer att fortsätta blogga, men jag kommer inte att ha bloggen som en ventil att skriva i de dagar då jag känner mig lite låg, utan de gånger som jag berör Eyras eventuella diagnos så kommer det att handla om material jag tillverkar, knep vi har för att få vardagen att fungera eller framsteg som skett. Däremot är det troligt att jag kommer att återkomma till ämnet neuropsykiatriska funktionshinder många gånger framöver, men oftast på en mer generell nivå och inte specifikt om just Eyra.

Så det blev inte E4:an för oss. Det blir något helt annat. Det blir en stig som ibland är snårig och nästan ogenomtränglig, men som tämligen ofta spricker upp och blir som en vandringsled i fjällen istället, fylld av sol på näsan och oboy i termosen. Och utsikten sen, utsikten.