Visar inlägg med etikett Eyra 4-6 månader. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Eyra 4-6 månader. Visa alla inlägg

onsdag 7 augusti 2013

Hej lilla mamma

De allra flesta filmer vi har av Eyra visar ett barn som på olika sätt plågas.

Som här:


måndag 17 december 2012

Sex månader med Eyra


Amning
Jo, här snuttas det på, fast jag skrev att jag skulle sluta cold-turkey den femtonde december. Det flyter ju på sjukt bra nu, och tuttarna är ju alltid med, så varför sluta? (Dessutom vägrar Eyra allt som inte är bröstformat såatteeeh)

Mat
Ja, Eyra gillar sånt som hon kan hålla i själv, typ grönsaksstavar och brödbitar. Men det bränner nog mer kalorier än vad det ger, att sitta och suga på dem. Några skedar gröt har jag lurat i henne och blåbärssmoothie var riktigt gott. Annars så har hon inte riktigt förstått poängen, men vill gärna dregla lite på allt som vi äter. Helst om det är sånt som egentligen inte är Haddokmat. Typ lussekatter eller ostbitar.

Sömn
Vi har bättre och sämre dagar. Men hon har blivit duktig på att sova lunch ordentligt, och kvällsvilan fungerar bra om man är beredd att gå ut och gå (och det är vi ju!). Natten till igår  vaknade hon bara två gånger (mirakulöst fantastiskt) medan vi i natt vaknade en gång i timmen fram till klockan sju (då vi sov i 2½ timme innan nästa uppvak). 

Kommunikation
Hon blir tydligare och tydligare i sin kommunikation. Hon har dessutom insett att hon och jag är två olika personer (lite ångestladdat, tycker hon) och ropar ofta på mig om jag går ut ur rummet. Om jag håller i henne och Gila kommer hem från skolan så slår hon ut med armarna och gnyr för att komma till honom och säga hej, och samma sak om Gila hållit i henne en stund och jag kommer in i rummet. Armarna ut och gnyn är nog hennes vanligaste kommunikationsförsök, hon gör likadant när hon blivit less på barnstolen (jag tar ju tydligen en evinnerlig lång tid på mig att äta lunch). Hon har börjat göra pruttljud med tungan, gurglar och fortsätter med sin bebisfranska. Inget stavelsejoller än dock.

Social
Världens mest sociala bebis. Livet är som bäst när hon har fem-sex vuxna att bossa och spexa med. Bara morsan/farsan är ju tråkiiiiiigt.

Lek
Ja, både vi och Eyra gillar de våldsamma lekarna bäst. Vi brottas och bollar med henne en del och plastpåsar är ju som ni sett, det bästa som finns. 

EC
Vi inväntar en potta (kom igen, Tomten!) men hon fortsätter med sitt skötbords-EC:ande. Jag har också blivit bättre på att förutspå när hon behöver ligga med rumpan bar ett tag (efter sömn, eller när hon är gnölig utan anledning) och det är väl typ rumsrenhetsträning det med. Typ.

Övrigt
Eyra har ju alltid varit extremt vaken och "med". Om man jämför henne med de andra bebisarna på ÖF så är det som att hon har två barns energinivå i en kropp (även de andra mammorna brukar kommentera hennes framfart). Vi har funderat och funderat på om vi gjort något fel för att ha fått en duracellkanin-diktator till bebis. Men så sa en av de andra mammorna åt mig att googla "high-need babies" och det gjorde jag. Och rakt upp och ner fick jag en i princip ordagrann personlighetsbeskrivning av min lilla huligan. Det kändes skönt att inse att vissa barn bara är så här, verkligen exakt så här. Om man vill läsa mer så finns det en sammanfattning på den här bloggen. Det enda som inte stämmer med Eyra är reservationen för främlingar, för folk är ju det bästa hon vet!

söndag 9 december 2012

Ännu en fas?


Vad man än har för problem med sin bebis (jo, en del saker är faktiskt just det - PROBLEM) så får man svaret av google: "Det är en fas". Jahaja. I två dygn har Eyra varit gnällig och sinnessjukt snuttig. Både igår och idag har jag ammat till och från i flera timmar i sträck, och jag hoppas vid Gud att hon håller på att "lägga in en beställning" och att det inte är värre än så. För det är så vansinnigt tråkigt att sitta och amma i evigheters evighet. En halvtimme är ju liksom rätt mysigt. Men när man halar fram tutten för tionde gången på tre timmar, eller när man inser att man varvat internet sju gånger, då är det inte riktigt så jävla mysigt längre.

Idag skulle vi har varit på adventsmys hos Gilas bror och hans tjej, men jag och Eyra blev kvar hemma, eftersom denna spännande nya fas gör henne till en mycket dålig representant för sitt släkte. Och det går ju inte för sig, eftersom jag ju vill att folk ska börja yngla av sig snarast, så att jag får en anledning att sy nya hippiesjalar!

lördag 8 december 2012

Sin fars dotter

Jag konsumerade häromdagen. Jag kunde inte låta bli den här bodyn med allehanda djur på. Samt en pyjamas med Mumin i vinterskrud. Men det var på rea, så då räknas det inte som konsumtion. 

Ännu en dag på kontoret.

Idag fick Eyra bada och nu har hon VERKLIGEN börjat uppskatta det. Sin fars dotter, minsann: 



onsdag 5 december 2012

Paddan Paddok

På vårt adventsmys var mina två favoriter såhär fina!

I söndags bakade Gila en världsgod saffranskladdkaka (ännu godare än den vi hade på adventsmyset!) och så gick vi hem till Joel och Linn.

Det var minus tio ute, så barnet gosade ner sig i sin tjocka fleeceoverall. Hon njuter, som ni ser (alternativt har hon ärvt mammans oförmåga att hålla ögonen öppna vid kamerablixtrar) 

Kollade lite tv med den här puddingen igår.

Två tjocka i blickfånget.

Fast den här tar ju priset. Tjocka, tjocka paddHaddok <3

lördag 1 december 2012

Adventsmys


Först: Ja, dansen innehöll vissa moment som helt klart kan klassas som fuldans men däremellan var det "step-touch-clatch-mambasteg och SNURR!". Alla i lokalen (förutom jag) verkade förstå denna grekiska och gjorde allt hon sa, synkroniserat, innan hon ens visat! Själv var jag nära på att orsaka en del olyckor när jag snurrade åt höger fast man skulle åt vänster eller när jag hoppade åt sidan fast man skulle stå på stället. Nåväl, det var kul ändå, men nog inget jag gör om.

Igår hade vi i alla fall adventsmys! Det var vår lilla familj, Magnus och Johanna, Linnea och Oscar samt Maria och Mattias, Jag hade griljerat min första skinka (den blev GOD), Gila hade kokat risgrynsgröt och gjort en saffranskladdkaka och Eyra, ja, hon hade klätt upp sig. Vi åt julgodsakerna och tittade på en mysig julfilm som jag kan rekommendera. Jag tror att den hette Arthur and the christmas rush. Sedan var Eyra vaken till tre, jag grät en skvätt och sedan sov vi bort hela den här dagens dos av ljus. 


torsdag 29 november 2012

Souvenirsyndromet

Ni vet hur det är. Man åker utomlands, pengarna bränner i fickan och så kryllar det av fantastiska föremål att inhandla, som man aldrig visste att man behövde men som man nu inser att man måste ha. Så man köper en thailändsk flas-långklänning, ett sydafrikanskt ihåligt strutsägg eller en balinesisk snidad träsnopp. Och så tänker man: "Den här flas-långklänningen kommer jag att använda jämt!", "Det är strutsägget kommer jag att använda jämt!" samt "Den här snidade träsnoppen kommer jag att använda HELA TIDEN!".

Sedan kommer man hem till Sverige och inser att det är flas-långklännings-väder ungefär en gång vart tredje år, att ihåliga strutsägg inte är så praktiska som dryckesglas samt att den festliga jättesnoppen i trä är lite svår att stå för när svärmor kommer på besök, och så tänker man "Fan, de där pengarna kunde jag ju ha lagt på något annat". Inte för att en flas-långklänning är särskilt dyr, men man hade ju kunnat köpa typ fyra påsar chips att trösta sig med när februari-mörkret är som mörkast. Ja, det här är alltså det som kallas för Souvenirsyndromet. 

Och det drabbade mig sist jag var i Tallinn. Då köpte jag nämligen en poncho. I ull. En så kallad ullponco. För ni vet, ponchos använder man ju typ jämt. Inte. Så denna stackars skapelse har legat i källaren sedan dess, men igår! Igår fick jag en uppenbarelse! Den är ju det PERFEKTA ytterlagret till min bärjacka (som är perfekt ner till nollan, men som sedan blir lite kall). Jag och Eyra invigde kreationen idag och vi såg ut såhär när vi kommit tillbaka från vår utflykt: 


Jag kände mig lite som en vinterbonad karaktär ur Harry Potter när vi gick hem från Öppna förskolan i det täta snöfallet. Både mamma och barn var varma, och hippiemätaren fick en ny toppnotering. Bra skit!

tisdag 27 november 2012

Besök i Sundsvall


Vi har som sagt varit på besök i Sundsvall. Detta var trevligt men också totalt livsnödvändigt, eftersom att hela familjen åkte på en dyngförkylning strax innan. Detta ledde till att det blev ännu värre med sömnen (Eyra får en väldigt jobbig hosta när hon är förkyld, och kan inte somna om, och blir jätteledsen och gråter) och att ha ett par vaknätter när man i övrigt sover bra går ju an, men att gå från att sova fem, upphackade, timmar per natt till att sova tre. upphackade timmar per natt, det går inte. Så tack och lov har mina kära svärföräldrar en övernattningslägenhet bredvid sin egen, och det förstår ni ju vad det innebär! Bebisen lekte hos sin farmor och farfar, och föräldrarna sov klubbad säl-style i övernattningslägenheten. 

Jag upplevde också mitt livs struligaste dag (och Gud vet att jag strular en hel del till vardags)! Först lyckades jag tappa mobilen i toaletten. Det är bara att köra ner handen när sånt händer, plocka isär delarna, och lägga dem på tork i ugnen. 


Sedan ber man till den strulmedvetna, ovannämnda, Guden och hoppas på det bästa. Förutom detta så lyckades jag gå ner på Ica utan mobil och utan nycklar. Detta var ett problem då jag glömt portkoden till huset. Jag stod utanför, i iskylan, ett tag och funderade på vad jag skulle ta mig till. Jag funderade på att kasta sten på fönstret (men de bor tre våningar upp), att ta stuprännan (men de bor tre våningar upp) och valde till sist att gå in till pizzastället bredvid och låna telefonen för  att ringa till Gila. Jag lämnade en tjuga i dricks och gick sedan skamset hem med min godispåse och mina tuttpads.

Mobilen är för övrigt återuppstånden och vi hoppas att den håller ut tills januari, då mitt abonnemang löper ut. 

söndag 25 november 2012

Bildbomb nummer 7

Vi har varit i Sundsvall i ett par dagar och hälsat på Eyras farmor och farfar. Jättetrevligt och härligt, jag ska skriva mer när jag inte har ett argt barn bredvid mig. Vi tar lite bilder istället va?













torsdag 15 november 2012

Fem månader med Eyra


Amning
Hurra, hurra, här helammas det! Ersättning och flaska gäller enbart när pappan tar med sig Paddoken på olika äventyr. Duktig, duktig mamma och duktig, duktig Paddok.

Mat
Eyra gillar allt hon får hålla i själv. Typ morötter och selleri, eller en bit rostat bröd på morgonkvisten. Hon kan också tänka sig att äta någon flisa kokt äggula, och sörplar gärna från våra smoothiesglas. Morfar har också testat potatismos, och, bäst enligt Eyra och värst enligt mig, glass. Än så länge är det ju verkligen inte tal om några portioner, utan mat är bara som allt annat här i världen, spännande!

Sömn
Äh, måste vi ha med den här punkten? Det går rätt kasst. Men det går! Hon har dessutom blivit förkyld igen (som alla i familjen) så nu lär det väl bli ännu sämre på den fronten.

Kommunikation
Eyra har utvecklat ett mycket högfrekvent tjut, som hon använder när hon tycker att livet är för tråkigt. Det är helt ärligt det värsta ljud jag har hört i hela mitt liv. När hon drar igång ordentligt slår det lock för öronen och den spontana reaktionen är att springa för livet. På skötbordet är det fortfarande en del bebisfranska, men inget stavelsejoller än.

Social
Eyra älskar allt och alla. Vi hade träff med vår föräldragrupp i veckan, och en av de andra mammorna sa: "Ja, hon är ju verkligen framåt". Detta efter att hon gapskrattat till sångstunden, stulit leksaker av en annan bebis samt försökt äta ännu en annan bebis tröja.

Lek
Idag har Eyra upptäckt att skallror låter om man skakar på dem! Tidigare har hon bara tuggat på dem och kanske kastat dem på golvet. Nu sitter hon och skakar och skakar och lyssnar intensivt. Tyvärr är ju inte motoriken den bästa, så ibland slår hon sig själv hårt i huvudet. Det är inte lätt att vara en Haddok. Annars gillar hon att bli runtslängd som en liten vante samt att kasta sig över valfritt objekt hon inte får leka med (iphonen och husets alla tallrikar lever farligt)

EC
Vi har faktiskt lyckats fånga ett par kiss till! Nu funderar jag på att investera i en potta, eftersom det inte är vidare bekvämt, för mig, att hålla nio kilo Paddok i en, för henne, bekväm kisspose. Hon själv fortsätter med sitt eget EC:ande, och kissar helst när blöjan är öppen. Ganska fascinerande att hon så tydligt föredrar det mot att kissa i blöjan.


onsdag 7 november 2012

Somna utan gråt



Som ni alla vet sover inte flickebarnets så värst bra. Jag gjorde en sömnlogg härom natten, och en sammanfattning av natten ser ut såhär:


Natt i totalt nio timmar
Sov i 7 timmar och 30 minuter
Vaknade nio gånger
Var vaken i 1 timme och 40 minuter
Sov som längst i 2 timmar och 30 minuter

Ni ser ju själva att det inte är någon fest. Så igår var jag och Gila på BVC för att väga henne, för att se att hon inte svälter. Det gör hon inte, utan ligger exakt på sin kurva. Hon är nu 69 cm lång och väger 8850 gram. Hehe. Stadigt_barn12. Vi pratade också om sömn, men det finns ju inte jättemycket att göra, om man som jag inte är beredd att låta bebisen skrika sig till sömns.

Men jag har läst igenom hela Somna utan gråt igen och skrev ihop en sömnplan. De viktigaste på den planen är att hon sover middag, och vi har varit stenhårda med det i två dagar, och faktiskt har hon sovit lite, lite bättre (fem uppvak istället för nio!). En annan viktig punkt är att försöka söva om utan att ge henne bröstet, och jag har lyckats sjunga henne till sömns två gånger. Teorin i Somna utan gråt är att barn (eller ja, vuxna också) vill vakna på samma sätt som de somnar. Så somnar de med tutte i munnen blir de ledsna om de vaknar utan. Vi ska nu köra sömnplanen i tio dagar, sedan utvärdera. Har inget förändrats blir det nog så att jag sover borta i en natt eller två, så får Gila nöjet att söva en mycket arg bebis. Men det hoppas jag att vi ska slippa.

Näsdraken

Det blir bara en film, för den andra var inte så rolig... Men den här är det! Se till att ljudet är på!




måndag 5 november 2012

What's good and new in life?

Dagarna lallar på här i Haddok-land. Vi sover inte så mycket, men vi kramas och busar desto mer! Jag kan med stolthet deklarera att det nu gått en vecka sedan jag behövt ge stödtillägg till tjockpaddan. Vi har alltså, till sist, efter 4½ månads slit, tagit oss fram till en helamning! Jag kanske inte borde hoppa över ån och ropa hej riktigt än, men jag gör det ändå! Nu ska jag bara skriva ett mycket argt brev till avdelningschefen på BB, som bearbetning av deras kassa felinformation. Felinformation som skulle ha resulterat i ett tidigt amningsavslut, om det inte vore för att jag är så förbannat tjurig när jag sätter den sidan till.

Äh. över till något roligare! Bilder! Imorgon, när jag bytt dator, kommer två festliga filmer också. Håll till godo:

Pappa med däckad bebis. Notera de fina, stickade sockarna som farmors kompis stickat till oss! De har extra höga skaft så att det inte ska bli en glipa när vi bär. Farmor tänker på allt...

Grodposition ska det vara!


Eyra vägrar bestämt att äta alla former av mos och puréer, men tycker det är festligt med allt hon kan hantera själv.


Det finns en hel filosofi om det, som kallas BLW, det ska jag skriva om en annan dag!



torsdag 1 november 2012

Ryggbära

Idag övar vi på ryggbärande. Vi har gjort både tvättstugan, Ica och köksröjning.

Kul innan tvättstugan!


Gosigt i bärjackan (som heter Mam upgrade (vilket får mig att tänka på den här låten varje gång jag tar på mig den))

Varmt, gött och  en morsa som fiskposar!


Efter köksstädet såg det ut så här. Där sitter hon än. Inte jättebekvämt att sitta ner med henne på ryggen, men man väcker inte den Haddok som sover!


onsdag 31 oktober 2012

Bildbomb nummer... eh 6?

Dags för lite bilder va?

Ibland får Sparre Sparris ställa upp som tuttsubstitut.

Josefin skrev en rolig text i VK om Umeå alla typer.  Bärmamman var finast!

Eyra ser alltid så förbannat arbetsond ut.

DÖ PIPPI DÖ!

Eftersom min sele inte var designad för karlar så kunde Gila inte bärgosa. Han trivdes inte heller med MT-knytandet, så vi fick låna en Ergo av Hanna. De tyckte de bägge var bra! 

Som synes


Igår bar Gila omkring på henne och förklarade för alla som ville lyssna  "Att de är bäst nakna!"


söndag 28 oktober 2012

Att krascha

Eyra illustrerar sin mammas humör under gårdagen (har hon förresten någonsin varit så där liten?)

Visste ni förresten att det är svinjobbigt att ha barn? I alla fall ibland. Efter att inte ha sovit i mer än två timmar i sträck på en och en halv månad så blev gårdagsnatten lite för mycket för Eyras ömma moder. Efter att ha blivit väckt minst en gång i timmen (varav en gång av en hackspett, men en välplacerad sten löste det problemet) hela natten igenom var jag mer lik ett lik än något annat på morgonen igår. Jag visste knappt vad jag hette. Jag var så ledsen, så uppgiven och så förbannat trött. Så pappa Gila bestämde på ett mycket bestämt sätt att Eyra skulle följa med honom till stan och att jag skulle stanna med Trullan hos mamma och pappa. Sagt och gjort, i fyra timmar var de borta, och i tre timmar sov jag som en klubbad säl. Sedan kom hela familjen Wieslander ut, svärmor gjorde kycklinggryta och vi tittade på Så mycket bättre. Vi sov hyfsat i natt, framför allt på morgonen, och tänk, nu när det är vintertid så vi steg upp klockan TIO idag! Då är det ju fortfarande morgon! Jag kanske inte behöver göra något alls åt hennes dygnsrytm, jag behövde kanske bara vänta in vintertiden? Äsch, jinxing it.

Pappan får årets hjältepris, och för att ni alla ska förstå varför jag tycker om honom så himla, himla mycket bjuder jag på den här bilden (världens bästa bästis är med på den också!):


Nytt i bärgarderoben

Men hur många bärgrejer ska du haaaaaaaa?!?!?!! Ja, ett par till. Hehe. Den här godingen till MT bytte (så sjukt hippie av mig!) jag mig till, min långsjal fick ett nytt hem och vi fick en BB-tai. Jag måste dock sy på lite förlängningar av axelbanden, jag kan inte riktigt knyta den som jag vill (eller kan kan jag, men då stasar jag bort allt blod i barnets ben), då axelbanden bara är drygt 170 cm långa. Tydligen var den inte tänkt för långa amazonkvinnor som jag.



Fin vaaaa? Idag kaskadkräktes förresten barnet rakt ner min urringning. Hon har visst aldrig hört talesättet om att man inte ska kräkas på de tuttar som föder en.