Efter tre nätter av minimalt med sömn (somnar, vaknar, äter, somnar, vaknar, äter, somnar, vaknar, äter, ÄR JÄTTEVAKEN HURRA! Grinar, är vaken, äter, somnar, vaknar) så kände jag mig igår rätt mör. Jag grät till och med en skvätt när Gila reste iväg till Skottland, för då var jag ju tvungen att vara själv med fröken Vaken. I natt sov hon lite bättre, många uppvak, men i alla fall sex timmars sömn totalt. Så idag traskade vi iväg till Bräntbergsskolan och lånade boken "Somna utan gråt", vilket är en sömnmetod lämpad för AP*-föräldrar. Ska bli spännande att läsa, och se om det finns några vettiga råd.
*AP = attachment parenting, eller "nära föräldraskap". En föräldrafilosofi som går ut på att vara nära sitt barn, och på så sätt bekräfta hen och hens känslor. Googla anknytningsteorin vettja!
(Bilden är förresten samvetslöst snattad av Bibban the Blebb Bibson)
Stackars trötta mamma... Utvecklingsfas? Det mesta är ju det när de är så små men det är liten tröst när man själv inte får sova. Är Gila tillbaka nu? Annars kanske du kan hänga i tväris lite och få lite avlastning så du åtminstone kan få sova lite på dagen. Hade ni varit här hade hon gladeligen fått hänga med moster. Inte så långt kvar nu! /Erika
SvaraRadera