Att vakna ur dimman

Typ 30 timmar gammal

I natt hände något. Barnet somnade vid tolv, men stökade och vaknade ofta fram till klockan två. Men sedan mina vänner, sedan! Sedan sov hon och jag som två döda fram tills klockan sex imorse! Då vaknade jag av den rogivande känslan av ett barn som sparkade mig hårt i revbenen och då var det bara att hala fram mjölktankarna. Sedan sov hon extremt oroligt (jag kunde inte sova, eftersom hon vaknade en gång i kvarten) fram tills klockan nio då jag langade över tuttmonstret till hennes far. Jag sov sedan en timme, barnet åt, barnet däckade - och mamman och pappan gjorde detsamma. Vi sov i TVÅ timmar till.

Detta mirakel har gett mig en smak på att leva livet som en normal småbarnsförälder. Gila är till exempel ute på vagnspromenad just nu, med förhoppningen att det ska vara hennes sista vila innan natten. Fattar ni, sista vilan vid sex?! Det vore typ lika fantastiskt som om Gud kom ner till jorden och sprätte till alla Sverigedemokrater med ett hårt finger på deras ölröda näsor så att snusprillorna flög all världens väg.

Men jag misstänker att Guds fysiska närvaro på jorden är mer troligare än att barnet plötsligt ska sova och ha en vettig dygnsrytm. Men det var ju kul så länge som det varade!