tisdag 10 december 2013

Saker jag omvärderat, eller lärt mig, sedan jag blivit förälder

Ylva pre-bebis:
Alltså det här med att köpa en ny vagn, är inte det sjuuuuuuuuukt overkill? Va fan, det finns ju typ tuuusen stycken, typ gratis, på blocket. Varför köper inte folk vagnar där?

Ylva post-bebis
Så mycket tid denna vagn används alltså! Just med vårt barn som vagnsvägrade de första sex månaderna så då var det ju i och för sig skit samma, men sen! Gud vad jag älskar vår Kronan Sulky som vi investerade i när Eyra var elva månader. Den är lättkörd, lätt att fälla ihop, nätt och helt enkelt fantastisk. När Eyra har åkt klart i den, och ett eventuellt syskon, kommer det inte finnas så mycket kvar av den vagnen. Kanske är det därför vagnarna på blocket inte kostar så mycket?

Eyra i vrålåket.

Ylva pre-bebis:
Men alltså det här med barnkläder, vad är grejen?! Varför köper folk en massa dyra grejer från Polarn och pyret? Kan man inte bara köpa nån skit på H&M, ungarna bryr sig ju ändå inte?

Ylva post-bebis:
H&M-kläderna krymper, tappar formen och ser allmänt deppiga ut efter typ tre användningstillfällen. Kläder med lite högre prislapp har (generellt sett) oftast bättre kvalité och ser fina ut (både i färgerna och i formen) längre. Eyras garderob har en svindlande hög procentandel med Po.P-kläder, och de har tvättats ungefär en triljon gånger och ser fortfarande i princip nya ut. Om man dessutom passar på när de har rea så är det inte  fasligt dyrt.

Eyra i ullkläder från just Po.P.

En sak jag lärt mig:
Vikten av jag-perspektivet. Som förälder är det lätt att tro att alla barn är likadana som ens egna, och då är det lätt hänt att man slänger ur sig: "man måste ju lära dem att sova i egen säng", "någon gång måste man ju börja lämna dem på förskola", "man ska inte låta dem äta mat med bitar i", "man brukar ju sluta amma vid sex månader" och tusen andra exempel som ni får tänka ut själva. Och jag har insett att få saker är så känsliga som just föräldraskapet. Den enorma osäkerheten som kommer med att bli förälder (som jag förövrigt är övertygad om att mina föräldrar aldrig kände, för om de kände den så förtjänar de en fucking Oscar) späs på av påståenden i "man-form". Istället för att tro att alla barn är som våra egna borde vi komma ihåg att använda orden: "jag", "för oss", "i vårt fall" och liknande. För visst är det stor skillnad om jag säger så här: "Mitt barn ska sova i egen säng, för då sover vi bäst", och på: "Barn ska sova i egen säng, för då sover man bäst".

Eller på: "Jag tänker sluta amma när hen är sex månader" och på: "Amma slutar man med när barnet är sex månader". 

Jag (observera jag) är däremot helt emot det där som florerade när vi fått Eyra, att alla sa: "Gör som ni känner, ni vet ju bäst", och jag bara: "Eh, NEJ, jag vet INGENTING!". Att då får råd i stil med: "För oss fungerade det när vi gjorde så här", var guldvärt, medan påståenden som: "Man måste använda napp" var som ännu en sten i ångesthögen av ångeststenar. 

Och om du har en nybliven förälder i din närhet, ge hen en kram, för fan. Det förtjänar hen. Big time.

Puss och kram!



3 kommentarer:

  1. Du är fan bäst lillasyster! *kram* Erika

    SvaraRadera
  2. instämmer instämmer instämmer!

    Kram!

    SvaraRadera
  3. Tips! Nu är det rea på barnskospecialisten.se och de säljer bland annat Janus underställ i merinoull för halva priset. Själv kunde jag inte låta bli att klicka hem fuskpolo i merinoull och lila/blommiga gummistövlar också :)

    SvaraRadera