Tio månader med Eyra!

Amning
Jämt och jämt. Guuuu-huhuhuhud. Men hon är tjockast och längst av alla barn (i jämförbar ålder) på Öppna förskolan, så hon verkar ju inte lida någon nöd.

Mat
Den senaste månaden har varit en enda lång fest av tandsprickning, maginfluensa och utvecklingssprång, så Eyras lista över ätbara livsmedel har sjunkit till följande:
1. Ölkorv. Gärna chili.
2. Gucca-gojs. Gärna med salt.
3. Toapapper.

Inget av ovanstående är särskilt hälsosamt (förutom avokadon då, när hon kan tänka sig att äta mitt osalta morgonmackemos) så nä, hon äter inte så värst mycket.

Sömn
Om man bortser från inatt, som var en present från djävulen till denna stackars mamma och hennes föräldrar (vi är på besök!) så har det faktiskt varit rätt drägligt senaste månaden. Jag fattar att andra föräldrar (typ, de av lite vekare sort) tycker att det låter tärt att amma sin unge tre-fyra gånger på en natt men bara jag får sova två timmar mellan varje matning så är det nemas problemas! Jag och Gila har (nu jinxar jag sönder det här, man ska inte ropa bäcken och hoppa hej för tidigt) till och med börjat kunna titta på en serie på kvällarna. Eyra har somnat ungefär 21.30 och då tittar vi på ett avsnitt av mitt nya bästa, Sons of Anarchy. Det är som Sopranos fast på motorcyklar. Eyra vaknar alltid (och har alltid gjort) ett par gånger under första sovtimmen, men då pausar vi bara och jag söver om och sedan tittar vi vidare. HURRA! Pussistid! Det tog bara tio månader!

Socialt/kommunikation
Nu tecknar hon "lampa" och menar lampa! Hon tecknar det också ibland när vi går från ett mörkt rum till ett väldigt ljust, eller när hon tycker att hon ska få leka lite med lampknappen. Hon försöker applådera och vinkar hej/hejdå. När hon är ledsen och mammig säger hon ma-ma-ma-ma och när hon är glad och lattjar med sin pappa säger hon da-da. Tutta tutte heter tydligen ne-ne på Haddokspråk och så har hon ett helfestligt ljud som låter som en blandning av ett skratt och en hickning som hon använder när hon vill ha uppmärksamhet. Typ när mössan åkt ner i ögonen, när det finns barn i närheten eller när hon tycker att Trulsahunden ignorerat henne alldeles för länge.

Lek
Bollar är Eyras nya bästa. Hon plockar upp dem, siktar och släpper dem sedan så att man får passa tillbaka den. Idag försökte hon ge Trulsa en tennisboll, och det var typ det gulligaste jag sett (näst efter att Trulsa smög in på vårt rum igårkväll, och tog med sig Eyras mockasin för att ha någonting att snusa på medan hon sover <3)

EC
Det går bra! Vi har haft ett nytt rekord den här månaden, 36 torra timmar! Sedan hade vi också ett par dagar av maginfluensa då vi (läs: jag, pappa Gila har lägligt nog gjort illa sig i handen) bytte massor med bajsblöjor. Hon såg lika förvånad ut som vi, när det kom i blöjan. Men nu verkar vi bara back on track, och det är mest någon enstaka blöt morgonblöja vi byter. Hon kan hålla sig helt sinnessjukt länge på nätterna, från nio till typ sju på morgonen.

HNH (High need Haddok)
Ja, intensiv som få är hon ju fortfarande och rätt dramatisk har hon blivit den senaste månaden. Typ: "Åh herreguuuuuuuud såg du, jag vinglade till, jag kunde ju ha döööööööööööööött!". Det är roligt att se att hon upptäckt att hon får olika reaktioner beroende på vad hon kommunicerar. Tydligen är det också typiskt HNH att vara lite schizofren när det gäller mat, att de ena dagen gillar en sak för att nästa dag typ kräkas i munnen bara man visar godbiten. Och så är det verkligen med tjockis-Paddoken.

För övrigt så verkar hon vara ett osedvanligt glatt barn, eller det är i alla fall vad exakt alla säger. Jag har inte så jättestor erfarenhet av andra bebisar så jag kan inte jämföra, men jag tänker att om hon är glad så måste vi ju göra någonting rätt, och så klappar jag mig själv lite på axeln. Duktig morsa.