Medan riset kokar så passar jag på att slänga upp lite bilder.
Idag har jag lärt Eyra att kasta sten i en fontän. Är jag inte sjukt pedagogisk så säg?
ÅHEJ!
Sedan provsmakade Eyra stenarna.
På eftermiddagen gick vi till lekparken och då var det premiär för blöjfritt i lekparken! I vagnen la jag ett tovat (av mig (!!!)) sittunderlag, utifall att olyckan skulle vara framme. Vilket den inte var.
Det här med kanter alltså...
Hon smakade lite på rutchkaneräcket.
Och helt plötsligt gick hon bara iväg. Så sjukt att jag har en unge som bara kan gå ifrån mig!
Hon gungade lite också.
Och plötsligt började det plinga! Spänd väntan på tåget.
Tjoho! Där kom det!
(Det syns ju inte riktigt på bilden men hon spritter i hela kroppen när tåget far förbi)
(Det syns ju inte riktigt på bilden men hon spritter i hela kroppen när tåget far förbi)
Sedan gick vi hem. Inte så populärt.
SLUT!
Jag måste bara konstatera att jag ställer mig helt oförstående till folk som tycker att yttepyttebebistiden är den bästa. De är ju så sjukt tråkiga då ju. De blir ju bara bättre och bättre med tiden <3
Vilka FANTASTISKA bilder!!!!
SvaraRaderaGångträningen i Önnes har gett resultat! ;) Skoj!
SvaraRaderaJa visst blir det härligare och härligare ju större de blir. Dessutom var den första yttepyttetiden så sjukt jobbig för mitt envisa barn som inte lyckades med ens hälften av vad hon försökte ta sig för. Nu när det går lätt för henne att ta sig fram osv. är hon så mycket mer nöjd (om inte något hon vill ha sitter fast eller hon inte lyckas få av locket på nån burk... då blir hon AAAARG men det ger sig fort :D )
SvaraRadera