Det är bara i väst vi kör med vagnar, kolla in denna ljuvliga mei tai!
(Bilden är lånad från bloggen Vilda barn)
Jag läser ju massor med bloggar, och en av mina favoriter heter Vilda barn. Jag läste igenom hela under tiden jag var gravid, även de inlägg som handlar om att bloggerskans barn är ett "high need-barn". Däremot lade jag kanske inte just de inläggen på minnet, eftersom just då inte visste att jag också skulle få ett lite extra krävande barn. Men nu under semestern i Önnesmark, passade jag på att läsa om de inlägg som handlar om high need under tiden Eyra sov. Och igenkänningen är brutal ibland.
Här är ett gäng inlägg, som alla är tänkvärda och välskrivna. Om du är intresserad av det är med barn med high need, läs det här för sjutton:
Ett inlägg om de reaktioner man kan få när man beskriver sitt barn
Ett inlägg om det här med att high need och högkänslighet verkar vara samma sak
En beskrivning av barn med high need
Ett inlägg om barn med high need och AP-föräldraskap
Åh vilken stor igenkänning. Blir irriterad bara av att läsa folks olika kommentarer. Även jag har valt att inte alls prata särskilt mycket om det här men så fort man nämnder det får man nästan en av de fem svarsalternativen hon nämner i bloggen. Blir så ledsen när det vanligaste handlar om att vi på något sätt skapat det själva. "Det där med att ligga i vagnen är ju en vanesak. Ni har ju valt att bära hela tiden istället" och den allra vanligaste "ja så är det ju första barnet också". Gaaaah! Stor igenkänning också på det där med att man inte riktigt kommit över den chocken och traumat det innebar att ha ett barn som var så mycket ledset i början. Vår tjej hade ju dessutom problem med gaser och magknip och det gjorde ju inte saken lättare. Nu när hon kan springa är hon betydligt nöjdare men innan hon kan prata kommer det nog vara rätt frustrerande för henne (och göra lite ont i öronen på oss när hon försöker förklara vad hon vill till sina puckade föräldrar). Tack för bra länkar!
SvaraRaderaJa, det jobbigaste är helt klart de som tycker att vi får skylla oss själva för att vi gjort något fel. Fast jag vet inte, det kanske är mängder av föräldrar som låter sina high needisar ligga och vråla i vagnen tills dess att de slutar? För slutar gör de ju såklart, någon gång... Men då känns det ju ungefär en triljard gånger bättre att bära på en gång ;)
RaderaEyra har börjat gå ordentligt nu! Vilken lättnad det är för alla inblandade, helt plötsligt kan jag få byta rum utan att bära med mig henne, för hon kommer efter själv om hon känner att hon vill!