Amning
Eyra skulle nog kunna tänka sig att amma tills hon fyllde tio. Jag känner mig lite trött på det hela, men samtidigt är det typ det enda sättet att få henne att gå ner i varv utan att behöva gå ut i snöstormen (det är alltid snöstorm i januari), så det går ändå an. Hon har ibland svårt att varva ner även vid bröstet, vilket har resulterat i att jag har klösmärken i hela urringningen, där hon ligger och river under mattankandet. Fest!
Mat
Hon har börjat tycka att smaker är rätt festligt, men äter sig absolut inte mätt på mat. Hon är i alla fall som sina föräldrar, och tycker att mat ska smaka något! Allt asiatiskt som hon lyckats roffa åt sig har hon smaskat i sig med stort välbehag (vårrullar är tydligen the shit (eller tydligen och tydligen, det vet ju alla)) och kokosmjölk kan hon äta som andra äter glass.
Sömn
Ja, denna eviga sömn. Vissa dagar känns det som att jag inte gör annat än att försöka få henne att sova. Hon har i alla fall blivit hyfsat regelbunden i sina tupplurar, framför allt om man går ut och går, och ibland får hon till ett par timmars sammanhängande sömn på nätterna. För ett par dagar sedan sov hon i fyra timmar, ammade, och sov i fyra timmar till!!!! Jag var odödlig! I morse grät jag å andra sidan för att jag varit vaken i tre timmar (när vi borde ha sovit)...
I desperation börjar man ju googla på allt möjligt och jag har hittat information om att barn med omega-3 brist kan sova dåligt och vara hyperaktiva. I Norge, till exempel, matar man bebisar med Omega-3 från tidig ålder. Vi äter knappt fisk alls så jag tänkte att det ju inte kan skada, och käkar nu dubbel dos varje dag (en tablett för mig, en för Eyra!). Effekten, ja, den kan inte uttala mig om än, det har inte ens gått en vecka sedan experimentets start.
Socialt/kommunikation
Eyra fortsätter att vara världens mest sociala barn, och har börjat härmas lite grann. Hon säger till exempel "Heeeeej" (fast hon fattar ju inte att hon säger något, det är ungefär som huskyn på youtube som ylar "I love you"). Igår upptäckte hon att man kan prutta JÄTTEMYCKET med tungan, så nu har vi saliv, utspottat vatten och tuttmjölk över hela lägenheten.
Lek
Hon har kommit på att saker och ting låter om man slår ihop dem. Det tycker hon är väldigt festligt. Favoriten är plåtspeldosan som hon bankar på benet på sin antilop-stol, då blir det ett härligt ljud med metallisk klang.
EC
ÄNTLIGEN har vi kommit igång ordentligt. Pappa Gila kom över en reapotta (29 spänn) och jag satte ungen på den och ungen kissade. Hybrisen slog till med full kraft. På tre dagar har hon kissat på pottan nio gånger, och det måste väl ändå anses vara helt okej? Jag har redan fått frågor kring hur det hela fungerar, och jag gör så att jag sätter henne på pottan så fort hon vaknat (för då vet man att hon alltid vill kissa), låter henne pilla på badrumsleksakerna (se bild nedan), säger "kssss" och väntar ett tag. Ofta hör man hur det skvalar, men ibland kör hon smygvarianten och då blir det en glad överraskning när man plockar upp na. Om blöjan sedan är torr cirka en timme senare hamnar hon på pottan igen, och rätt ofta är det kissdags då. Jag berömmer inte när hon kissar på pottan, eftersom att jag vill att hon ska göra det av eget fritt val. Varför då? Jo, det finns teorier om att alla beteenden som man aktivt tränat in kan bli eventuella "trotszoner" senare. Om det är sant eller inte vet jag ingenting om, men jag berömmer henne ju inte när hon kissar i blöjan, så varför ska jag berömma henne när hon kissar på pottan? Att slippa ligga i det blöta är ju uppenbarligen motivation nog för henne.
Med kissegrisen i högsta hugg!
HNH (High need Haddok)
Det har gått en månad sedan vi fick ett ord för Eyras personlighet. Det märks mer och mer ju äldre hon blir att hon inte är riktigt likadan som andra bebisar. Idag var vi och hälsade på hos Eva och Maj (tack för fikat!) och jag förundrades över hur avslappnad Maj verkade vara. Eyra har som en elektriskt spänning i kroppen hela, hela tiden och det är intensivt vill jag lova. Hon är världens bästa barn, såklart, men ibland önskar jag att det fanns en pausknapp. Men det gör kanske de flesta småbarnsföräldrar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar