Han äro logopeden uti Umeåååå

I onsdags anlände mina kära svärföräldrar och det var startskottet för pappa Gilas examenshelg. På fredagen  skulle det vara examensceremoni, men eftersom att jag och Eyra sovit så dåligt på slutet sa Gila att vi inte behövde komma. Den skulle börja halv elva, och halv tio på fredagsmorgonen vaknade Eyra och tyckte att vi borde göra som vi brukar, nämligen masa oss upp, byta blöja, äta frulle och sedan gå och lägga sig igen. Men TJI FICK HON! Mamman fick nämligen en släng av någon bokstavsdiagnos och vi kom iväg på ceremonin! Jag fick springa till bussen med flickebarnet på magen och vi såg bägge två ut som lik, men vi var i alla fall där!

Två tredjedelar av människorna på det här kortet har varit vakna i mindre än en timme.

Det applåderades lite väl högljutt.

Snyggpappan med sin genbank!

På kvällen var vi i Tväris och firade med exotisk planka och skumpa!

Vi försökte i vanlig ordning att ta en gruppbild. Jag har ju nästan ögonen öppna, och alla andra är ju fina, så den här blir det!

Två välskapta kusiner!

Sedan var det lördag och då var det dags för finsittning. Mamman skulle lämna hem och barn och ta på sig en BH utan luckor! Det var ljuvligt minsann, och det var dessutom god mat och gott om vin. Lite såhär såg det ut:

Medan mamman drog i sig mer vin på en timme än vad hon gjort på ett helt år hängde Eyris med sin farfar. Här kollar de babblarna, dock utan ljud, så Peter fick sjunga!

Och med sin farmor, förstås!

Hurra för Haddokpappan som kämpat sig igenom fyra år av tentor, praktiker och grupparbeten. Hurra, hurra, hurra!