Häpphäpp!
Eyra kravlade sig upp för bebis-Mount Everest alldeles själv, och lyckan var fullkomlig när hon insåg att hon blivit tillräckligt lång för att nå upp till låset alldeles på egen hand.
Eyra har fått en ny solhatt av sin farmor. Jag tycker att hon ser ut som en karaktär ur Morden i Midsumer i den. Hon är den tysta, kärva tanten som alltid vinner bygdens blomsterutställning tack vare sina fantastiska orkidéer som hon vårdar med stor kärlek och omsorg. I år skulle hon dock ha fått stort motstånd av den unga, vältaliga, härliga unga kvinna som importerat ett särdeles extraordinärt orkidéexemplar från sina resor i Brasilien. Tyvärr är denna unga resenär kvällens första mordoffer. Är ett orkidékrig nog? För att döda?!
Morden i Midsumer-tanten fick sedan syn på hundar på andra sidan staketet.
Hon började bestämt att klättra (det syns kanske inte så bra på bilden, men bägge fötterna har lämnat marken).
Sedan kom hundarna närmare! Lyckan!
Over it.
Eyra har kommit på ett sätt att åka i rutschkanan utan att behöva min assistans.
Hej!
När vi kom hem fick Eyra titta på Pappans sångstund medan jag städade köket.
Sedan knoppade hon för natten, redan klockan åtta!!!
(Man kan ju då inbilla sig att vi föräldrar levde loppan då, men vi däckade klockan nio)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar