Tolv månader med Eyra!

Tänk! Vi har hållit liv i tjockpaddan i ett helt år! Applåd. Min mamma och Eriks faster Eva hade på Eyras födelsedagskalas ett förtroligt samtal om hur dålig jag blivit på att uppdatera bloggen, men det beror på att vi inte haft något tillförlitligt internet. Nu är det dock slut med internetlösheten (hoppas vi) så nu kanske det blir lite fler inlägg. Hurra!

Amning
Herregud, unge, ät! Men det gör hon inte. Igår försökte vi svälta ut henne (idag med för den delen), men hon blir än så länge bara tokledsen, tjurig och gnällig. Och i natt vägrade hon släppa tutten utan skulle helst sova med den i munnen. Som en liten pyttebebis liksom. Herreguuuuud.

Favoritsysselsättning 1

Mat

Vanliga föräldrar kokar kvällsgröt till sina kids. Igår stekte vi kvällschorizo till flickebarnet. 

Favoritsysselsättning 2.

Sömn

Fortsatt rätt okej, men hon har lätt för att vrida om dygnet nu när hon håller på att avveckla att sova två gånger per dag till en längre gång. Hon är ju som bekant inte så bra på att sova längre stunder, så om hon somnar typ två och vaknar typ kvart i tre så måste hon sova igen typ klockan sju och då är hon vaken till tolv sen. Och det är ju lite tärt. Vissa nätter vaknar hon typ fyra och ska stiga upp, och då får jag panikångest och gråter, så de mornarna får hennes pappa ta. Present!

På tal om presenter så har jag fyllt 25. Jag fick (bland annat) den här världsfina ryggsäcken som jag ska ha när (/om jag kommer in) jag börjar plugga i höst!

Socialt/kommunikation
Eyra har fått ett ganska stort ordförråd och lärt sig många "tricks". Hon morrar som en tiger om man frågar vad tigern säger, klappar i händerna, stampar med fötterna, delar ut pussar och pussas som en mask (smackar med munnen). Hon pekar ut näsa, mun och öron (ibland med viss felmarginal) och pekar ut varenda hund hon ser när vi är ute (tänk att hundintresset är genetiskt... för det har väl ingenting att göra med att hennes mamma vrålar: "VOVVE! Ååååh, vilken fin vovve, vov-vov säger vovven", så fort vi ser en hund?). Hon har också börjat svara på frågor med ett "DOH", som betyder ja. Typ: "Vill du plocka ur diskmaskinen?" "DOH!". Hon har också insett att hon kan påverka sin omgivning och visar att hon går ut genom att plocka upp sina skor och dunka dem mot dörren, eller lägga dem i vagnen. Hon går också och hittar sina skor på "kommando" ("Vill du gå ut?" "DOH!" "Vars har du skorna då?" *krypkryp* *håller upp skon* "DÄ!").

Farmor köpte en glassig solhatt.

Lek

Att leka ute är bäst just nu. Hon älskar när hennes kusin Elmy är på besök och hon får terrorisera henne (Elmy är inte lika förtjust). Böcker är fortsatt bra skit, samma med bollar och bilar man kan rulla. På sin födelsedag fick hon massor av fina presenter (tack alla!), som hon sitter och pillar med samtidigt som hennes pappa sitter och bygger med duplot som vi hämtat ur Eyras farföräldrars förråd.

EC

Det är lite upp och lite ned just nu. Hon har slutat att acceptera att kissa på vanliga toaletter (för vingligt tror jag) men samtidigt har hon börjat svara "Doh" när man frågar om hon behöver gå på potti (dock inte helt hundra än, men, hon är ju bara ett än så länge). Igår var hon så himla med på noterna, jag frågade henne när hon satt och lekte: "Eyra, behöver du gå på potti?" "DOH!" "Vars är pottan då?" och då släppte hon leksaken på två röda, och kröp iväg in i badrummet och fram till pottan. Jag drog av henne brallorna och ta-da! Kiss. Det är verkligen fantastiskt det här med den utökade kommunikationen som EC ger, att vi kan inte bara tillfredsställa hennes behov av mat, sömn, närhet och bus, utan även hennes behov av att kissa utan blöja på. Hurra!

I bakgrunden syns vår nya snyggvagn, jag ska skriva ett inlägg om den. Och ett heeeelt inlägg om hennes födelsedag, såklart!

HNH (High need Haddok)

Jag tar tillbaka att det inte märks så mycket att hon är en high need-bebis. Det märks inte så mycket så länge man inte träffar andra barn i hennes ålder. Då märks det ganska jättemycket. Eyra är verkligen aldrig stilla, aldrig tyst och aldrig så där fundersamt eftertänksam. Av en slump läste jag på Kitty Jutbrings blogg om high sensitive persons, och om att de allra flesta såna är introverta (blyga och tysta), men att några procent är extroverta (högljudda och sociala) och så googlade jag lite och insåg att jag kanske är lite av en sån. Känslig för hunger, kyla, höga ljud och känner av "vibbar" i luften (Erik brukar säga att jag vet vad han tänker innan han vet det själv) samt att man blir helt väck av att besöka köpcentrum eller andra röriga ställen. Allt stämmer såklart inte, men det är intressant ändå. Kanske är det så att high need-bebisar växer upp till high sensitive-vuxna? En av fem vuxna är högsensitiva, så det är inte sååå unikt liksom. Att Eyra är ljudkänslig är det ju ingen tvekan om i alla fall, redan under sitt första dygn i livet vaknade hon av att jag sprayade nässpray i min snok.

Blev du nyfiken på det här med high sensitive persons? Läs mer här!

Nu ska jag ut i solen. Tjing!