Ylva! Barnet KOMMER att komma ut! Väldigt få dagisbarn, mellanstadieungar och vuxna ligger kvar och skvalpar i deras mors livmoder. Jag läser hundra miljoner bloggar. Alla gravida bloggare är övertygade om att JUST DERAS barn kommer stanna kvar i magen. Men. Utifrån sett är det JÄVLIGT LÄTT att se att livmodern har en - förvisso oproportionerligt liten - öppning. Den öppningen öppnar sig när det är dags, när ungen är redo för världen. Eller så får man öppna med tvång. Men barnet kommer att komma ut. Tro mig!
Häromveckan hörde jag om en bekant som under den sista veckans graviditet lagt sig ner i duschen och storbölat av ångest och lesshet och övertygelse om att barnet skulle stanna kvar i henne för alltid (barnet föddes några dagar senare). En kompis till mig berättade att hon rivit ut ett helt badrum och satt igång och renoverat det för att hon var så förbannad och trött när det beräknade datumet passerat (hon födde typ en och en halv vecka senare) (badrumsrenoveringen hann inte bli klar).
Målbild (fokusera nu hårt som tusan på det här): När hon är ute och du och Erik får pussa första gången på hennes huvud. Du kommer få en BEBIS som belöning för den här graviditeten! Det kommer vara värt det! En BEBIS!!!
Kan inte annat än instämma med föregående talare. Det kommer att ta slut, Haddok kommer ut, på ett eller annat sätt! Förhoppningsvis känns det lite bättre efter att du slutat jobba imorgon och kan stanna i sängen hela dagen, fika på stan eller bara sitta på balkongen och andas!
Men visst, det var skiiiitdrygt på sluttampen att bara vänta, vänta och vänta.... //Syster
Ylva! Barnet KOMMER att komma ut! Väldigt få dagisbarn, mellanstadieungar och vuxna ligger kvar och skvalpar i deras mors livmoder. Jag läser hundra miljoner bloggar. Alla gravida bloggare är övertygade om att JUST DERAS barn kommer stanna kvar i magen. Men. Utifrån sett är det JÄVLIGT LÄTT att se att livmodern har en - förvisso oproportionerligt liten - öppning. Den öppningen öppnar sig när det är dags, när ungen är redo för världen. Eller så får man öppna med tvång. Men barnet kommer att komma ut. Tro mig!
SvaraRaderaHäromveckan hörde jag om en bekant som under den sista veckans graviditet lagt sig ner i duschen och storbölat av ångest och lesshet och övertygelse om att barnet skulle stanna kvar i henne för alltid (barnet föddes några dagar senare). En kompis till mig berättade att hon rivit ut ett helt badrum och satt igång och renoverat det för att hon var så förbannad och trött när det beräknade datumet passerat (hon födde typ en och en halv vecka senare) (badrumsrenoveringen hann inte bli klar).
Målbild (fokusera nu hårt som tusan på det här): När hon är ute och du och Erik får pussa första gången på hennes huvud. Du kommer få en BEBIS som belöning för den här graviditeten! Det kommer vara värt det! En BEBIS!!!
Kan inte annat än instämma med föregående talare. Det kommer att ta slut, Haddok kommer ut, på ett eller annat sätt! Förhoppningsvis känns det lite bättre efter att du slutat jobba imorgon och kan stanna i sängen hela dagen, fika på stan eller bara sitta på balkongen och andas!
SvaraRaderaMen visst, det var skiiiitdrygt på sluttampen att bara vänta, vänta och vänta.... //Syster