Platsbrist

Haddoken har blivit så stor på slutet! Det kan sparkas (och slåss antar jag) från två, tre ställen samtidigt. Mycket märkligt, men fint.

Igår färdigställde jag min första amigurami! Alltså en virkad maskot, typ. Det blev en kärleksrobot som fick följa med Gila ner till Sundsvall, nu när han gör sina två sista praktikveckor. Och vi ska inte ses! Känns faktiskt extremt tärt, jag känner mig hudlös på något sätt. Men om drygt en och en halv vecka åker vi till Tallinn för att mysa sönder i fyra dygn, så det borde gå att uthärda...