lördag 27 februari 2016

En uppdatering

Hej! Det var ett tag sedan, och jag ber ödmjukast om ursäkt till alla mina tiotusentals läsare. 

Jag tänkte bara snabbt uppdatera om läget, och det är så att just nu kommer Eyra inte att utredas för autism, även om hon har vissa drag som är autismliknande. I en magnetröntgen-undersökning har man istället sett att hon har ett par öar av grå hjärnsubstans där man bara ska vit hjärnsubstans. Väldigt förenklat skulle man kunna säga att den vita hjärnsubstansen är hjärnans ledningar, som gör att hjärnas alla olika centran kan kommunicera med varandra. I Eyras hjärna finns det alltså ett par stopp i ledningarna vilket troligen är orsaken till hennes bekymmer. Att grå hjärnsubstans "går vilse" är något som sker tidigt i fosterstadiet och det kan antingen bero på slumpen eller på genetiskt arv, och tillståndet är konstant. 

Vad betyder det här egentligen då? Ja, att saker och ting är som det är och det blir som det blir. Men Eyra kommer att fortsätta att behöva (bild)stöd för att förstå mer abstrakta saker och att man inte riktigt kan bemöta henne som "alla andra" utan man måste anpassa sig efter hennes styrkor och svagheter. 

En tandläkare tittade också på hennes tänder medan hon var sövd och vi fick MVG, och en örondoktor satte in rör i öronen eftersom att hon hade vätska bakom trumhinnan, och vi tycker att vi hör att hon har fått ett bättre uttal sedan dess. Hon ska dessutom få ta bort körteln bakom näsan, och då hoppas vi att hon ska slippa bli sjuk så himla ofta.

Ja, det var väl det! Manfred är hemma med mig under våren och vi har det tämligen mysigt om dagarna. Det är lyxigt att få vara hemma med ett småbarn och inte en bebis, det är ju faktiskt bra mycket roligare att åka skrana tillsammans än att ligga på golvet och nackträna. 

Tjarå, hörs om ett halvår, hehe.

1 kommentar:

  1. En av dina tiotusentals läsare tackar ödmjukast för denna uppdatering. Sedan vet jag inte riktigt vad jag ska säga..
    Det är alltid skönare och lättare att veta och jag hoppas att det blir lättare för er att få hjälp nu när det är "hittat". För mig tycker jag att det jobbigaste har varit att behöva bråka och kämpa för att bli trodd och få utredningar och när sedan diagnoserna kom var det så skönt att ha ett ord på det, papper och "bevis" - samt att hjälpen blev så oändligt mycket större! Jag hoppas att ni upplever liknande och att ni får allt stöd ni behöver i detta. Jag vet inte riktigt hur hennes problem klassas och jag har ingen erfarenhet av samma problem - men jag har autism och är opererad för hjärnmissbildning och jag hjälper gärna till om det är något jag kan göra.

    SvaraRadera