En stackars ensam sekreterare

Ikväll är det föräldramöte på Eyras förskola och jag ska informera lite om läget. För att beskriva hennes sätt att fungera har jag skrivit ner en liten liknelse som jag ska läsa upp. Här får ni den i lite omarbetad form:

Det vanligaste är att man har en hjärna som har en vaktmästare och en sekreterare. Vaktmästarens roll är att vrida upp och ner "volymen" på våra sinnesintryck medan sekreteraren tolkar intrycken och bestämmer vad kroppen ska använda den här informationen till. Vi tar en kirurg som exempel, då drar vaktmästaren upp "volymen", skärpan, i kirurgens syn och även känseln i kirurgens händer medan "volymen" i hörseln dras ner markant, eftersom hörseln inte är ett sinne som behövs så mycket vid en blindtarmsoperation. Kirurgens inre sekreterare får information om att "nu gör vi en blindtarmsoperation" och sekreteraren plockar raskt fram programmet "blindtarmsoperation" ur arkivet och skickar ut i kroppen. Det här programmet gör att kirurgen inte behöver tänka så mycket på vad han sysslar med, utan operationen går nästan av sig själv. Det här kallas för att kirurgen har ett automatiserat beteende, ett beteende som har lärts in till den grad att det nästan är reflexmässigt. När vi utför automatiserade beteenden, som att borsta tänderna, knyta skorna eller köra bil så blir vi inte så värst trötta i huvudet, men när vi får en helt ny uppgift, säg att kirurgen ska lära sig japanska, och vaktmästaren och sekreteraren jobbar hårt för att lista ut hur man ska göra för att få kroppen att göra som man vill, DÅ blir vi trötta i huvudet. För att ett beteende ska automatiseras så måste vi göra det exakt likadant massvis med gånger, om och om igen.

Man kan säga att Eyra inte har någon vaktmästare i sin hjärna. Hon har bara en stackars sekreterare som försöker sköta inte bara sitt eget jobb utan också vaktmästarens jobb. Det går inte särskilt bra, utan oftast blir det så att varenda sinne är inställt på max hela tiden och sekreteraren sitter vid sitt skrivbord och formligen drunknar i sinnesinformation från alla sinnen, hela tiden. Sekreteraren försöker förstås göra allt som går för att tolka intrycken och skicka ut rätt "svar" ut i kroppen, men det är inte alltid som sekreteraren hinner med, utan istället kan det bli lite, eller mycket tokigt, när Eyras impulser bara går rakt genom systemet utan att någon hinner granskar dem först.

Att lära sig saker, så att de blir automatiserade program, det kräver mycket energi av alla människor till en början. Kirurgen som så vant opererar blir som sagt väldigt trött av att lära sig japanska. Hur trött tror ni kirurgen blir av att ha sina japanska-lektioner i Globen under pågående rockkonsert? Hur många nya glosor kommer han att kunna lära in?

Så är det för Eyra, hela tiden. Hon VET massvis med saker, men hon har få automatiserade program, eftersom att hennes sekreterare ständigt blir avbruten mitt i inlärningen. Hon sitter inte i Globen, men att lyssna på en bok samtidigt som man ser att Alice har en ny tröja, samtidigt som det luktar mat ur köket, samtidigt som man hör en hund skälla utanför, samtidigt som man känner att soffan är lite stickig under händerna samtidigt som.... ja, ni förstår. Det är jättesvårt att fokusera när alla intryck är lika starka och lika påtagliga, hela tiden, varje dag.

Vi vuxna som lever nära Eyra måste vikariera som hennes vaktmästare, och avlasta hennes sekreterare. Om hon ska lära sig något nytt så behöver hon sitta någonstans där det är lugnt, så att de sinnen som inte behövs får vila, så att hon ska kunna fokusera på uppgiften och de program som inte är automatiserade måste vi hjälpa henne med. Till exempel så fungerar det inte att säga: "Klä på dig!" till Eyra innan man ska gå ut, eftersom att det blir övermäktigt för hennes sekreterare att samordna den uppgiften samtidigt som hjärnan bombarderas med intryck, även fast hon vet rent teoretiskt vet vad som förväntas av henne. Istället så får jag lägga ut utekläderna som en lång orm i hallen, skalbyxorna först, sedan skorna, sedan tröjan, sedan jackan och sist mössa och vantar. Då går det. Men att avlasta sekreteraren när det gäller kläder är relativt lätt, det är betydligt svårare ju mer komplicerade program det är som inte sitter. Det mest komplexa som vi människor sysslar med är vår kommunikation, och det är också det som är svårast för Eyra.

Det är viktigt för oss att ni vet att Eyra aldrig pratar strunt eller om saker som inte betyder något, utan hon har alltid ett syfte med det hon säger. Det kan däremot vara väldigt svårt att gissa sig till vad det är hon tänker på när man inte känner henne, men om man inte förstår så är det bättre att säga det än att låtsas som att man förstår för då kommer Eyra stå där som en papegoja och upprepa samma sak tills du visar att du HAR förstått. Att säga "Aaaa" lurar henne inte! Tro mig, jag har i svaga stunder försökt.