Eyra på pottan på sin ettårsdag.
Ja, hörnini, det var ju länge sedan vi pratade om det är med kiss och bajs så jag tänkte att vi skulle göra det idag! Eyra började gå ju på pottan vid den svindlande åldern av knappt sju månader (man kan börja betydligt tidigare än så, här är det första EC-inlägget) och nu blir hon två ÅR om knappt två veckor. Hur har det gått egentligen?
Jo, tack, det har gått bra. Eyra hade med sig pottan på bilden till Jamaica till exempel, för vem vill börja bajsa i blöja bara för att man åker utomlands? För bajstorr, det har hon varit läääänge. Typ sedan åtta-nio månader, med enstaka missar förstås, vid sjukdom eller tandlossning. Eyra började på förskola i januari, nitton månader gammal, och där har de konsekvent fångat det mesta, även om det fortfarande blir någon blöt blöja per dag. Vi har valt att inte lägga så mycket krut på det, utan har känt att det är helt okej med att köra back up-blöja och att hon helhjärtat fått fokusera på alla kompisar och allt bus. Om hon hade fortsatt att vara hemma med någon av oss föräldrar så är jag övertygad om att hon varit helt blöjtorr nu.
Vi har såklart haft upp- och nedgångar, för det hör till EC-processen. Man kan vara helt säker på att när barnet hamnar i utvecklingssprång så kommer allt man trodde att man visste om pottandet (och barnet i största allmänhet) bli totalt annorlunda. Det är bara att gilla läget och försöka att inte börja grina när man byter den fjärde blöta blöjan på en dag. Vi har också en märklig situation just nu, när hon är i princip tillförlitligt torr hemma och på besök hos andra, men kissar hejvilt i blöjan så fort vi åker till stugan. Detta är ett mycket frustrerande mysterium, men sist vi var där så körde jag stenhårt på tygblöjor (= barnet känner vätan på ett helt annat sätt än med engångsblöjor) och förhoppningsvis så ska det väl lossna där med.
På förskolan hade de en period när hon bajsade på sig under vilan. "I sömnen" sa pedagogerna, men jag upplyste vänligt om att man inte KAN bajsa på sig i sömnen (om man inte är medvetslös, men det räknas knappast) utan att jag trodde att hon vaknade till, kände sig nog avslappnad och släppte loss. Jag pratade lite med pedagogerna om hur förmiddagarna såg ut, och kände att eftersom det konsekvent hände under vilan så berodde det nog på att hon inte känt tillräckligt med lugn under dagens tidigare pottstunder. Eyra går nämligen på pottan samtidigt som det byts blöja på andra barn i samma rum. Jag frågade lite försynt om de kunde pröva att ta henne på pottan precis efter lunch, innan läggningen, och på personaltoaletten istället, och vips så löste sig bajsblöjeproblemet! Till allas stora glädje, men kanske mest pedagogernas.
Vår förskola har för övrigt varit mycket tillmötesgående med hela pottgrejen, och det har varit en stor lättnad. De har verkligen, utifrån sina förutsättningar, gjort sitt bästa. Och man blir så himla glad när man kommer och hämtar henne på eftermiddagen, mellanlandar på pottan, och tittar på deras blöjbytesschema och ser att det istället för X (= blöjbyte) står K eller B där (ännu ett av föräldraskapets under, man blir glad över kiss och bajs).
I sommar satsar vi på att ta bort blöjan helt, och jag hoppas att det ska gå bra! Idag stod jag och pillade i köket när jag hörde att Eyra började meka med sin toasits inne i badrummet. Jag sprang dit, såg att hon fått dit sitsen, ställt sig upp på sin pall och började sätta ner sin lilla (ännu trosbeklädda) bak där på sitsen. Jag hjälpte henne med trosorna, och sedan kom det både det ena och det andra. Så himla, himla duktig, tycker jag! EC är verkligen the shit. Över och ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar