"Påskkärring året runt"

Alltså. Jag läser ju alla bloggar som finns (jag ammar, jag är eoner av tid att surfa ihjäl), och däribland Isabella "Blondinbella" Löwengrips blogg. Den gör mig förbannat trött ibland. Som just precis idag. Att klä sina barn könsneutralt är enligt Isabella likställt med att spöka ut dem till påskkärringar året runt. Att klä sina barn könsneutralt försvårar livet för omgivningen, tycker Isabella. "Gud så söt... Eeeeh... är?" blev Isabellas kommentar när hon såg två bebisar som var klädda könsneutralt. Hon blev helt ställd! Hon gjorde bort sig och allt blev så himla pinsamt! Jag tänkte att jag skulle hjälpa Isabella med alternativa kommentarer, för att hennes vänner ska slippa klä sina barn i rosa och blått, bara för att Isabella ska klara av att hantera sin omgivning. I mötet med ett barn som "har hela regnbågen nertryckt i vagnen" kan man till exempel säga:

"Gud så söt bebisen är!"
"Gud så söt den här lilla vännen var!"
"Gud så söt hen är" (JA! Man kan!)
"Gud så söt!"

Och om man absolut vill man veta könet, men på ett smidigt sätt, så är den här frasen the shit:

"Gud så söt! Vad heter sötnosen då?"

Föräldrarna svarar, och med största sannolikhet heter barnet något som ger Isabella en hint och hon kan då pusta ut och börja prata fotboll om barnet råkar ha snopp, eller berömma dess hår om det har en snippa. Skönt. Katastrofsituationen löste sig. Alla kan pusta ut.

Påskkärring. Och regnbågsklädd nästan jämt.

Om man, precis som Isabella, tror att kläderna inte spelar någon roll så rekommenderar jag det här inlägget som Lady Dahmer skrivit.