Pre baby-body

Efter att man har fått barn börjar man att tänka på saker man aldrig tänkte på innan. Som till exempel rubriker som handlar om nyblivna kändismammor. En intervju med en nybliven mamma innehåller följande komponenter:
1. Den himlastormande kärleken
2. Beskrivning av hur otroligt, fantastisk mannen varit under hela den här bebisperioden (för han har typ, bytt en blöja, en gång).
3. Resten av artikeln ägnas åt kvinnans kropp. Vad tycker hon egentligen om hängbrösten, bristningarna och rumpflabbet? Och om hon är en sån där typ som tränat sig i form på typ en vecka; hur har hon gjort? Vad har hon ätit? Vad har hon inte ätit?

SNO KÄNDISMAMMORNAS KOM-I-FORM-KNEP!!!! 

Carolina Gynning lade nyss ut bilder på hur hon tränat/ätit sig "i form" (för hon var ju så himla tjock innan...) efter sin graviditet (hon fick barn en vecka innan mig).

Och jag blir bara så förbannat matt. Så förbannat jävla less på att kvinnors värde alltid, alltid, alltid ska sitta i att vågen inte tippar över på fel sida av 70-strecket, att magen är platt, tuttarna höga och kåtsuget i blicken påslaget. Min bästigaste kamrat Maria läste en bok som handlade om en barnmorska (skriven av en barnmorska) och i den fick vi lära oss att en barnmorskas främsta uppgift är att berätta för den födande kvinnan hur duktig och vacker hon är. Men liksom va faaaaaaan, finns det någon gång i livet då man inte är vacker någonjävlastans så är det när man föder barn. Och man behöver inte känna sig vacker för att åstadkomma en barnafödsel, jag lovar! Skulle någon ha informerat mig om hur "vacker" jag var när jag låg och födde barn hade jag gått bärsärk. Varför SKA jag vara vacker just då? Jag föder ett BARN här, hallå?! Nytt liv, mirakel och yadiyada (och blod, bajs och kräks). 

Jag läste en tankvärd sak, någonstans (jag borde börja skriva ner källor, I know), som löd ungefär så här:

"Förr fick man barn tidigt, kanske vid nittion års ålder, och sedan levde man resten av sitt liv i sin postgravida kropp. Den kropp man hade under ett par korta år i tonåren var snart lika avlägsen som den kropp man hade som barn. Nu föder vi barn vid trettio-trettiofem års ålder och har sådeles levt i en tonårslik kropp i kanske femton (eller mer) år. Den tonårslika kroppen är det normala, medan en postgravid kvinnokropp är onormal och måste rätas ut, ordnas till och trimmas upp."

Kan vi inte bara komma överens om att det inte är så jävla viktigt? Det är viktigt att man har en fysik som håller när man lyfter ett barn, bär Ica-kassar, skjuter en tung barnvagn i snömodd, eller en fysik som gör att man kanske inte kissar på sig varje gång man nyser och som gör att man orkar spela fotboll med sina kids. Men det är i-n-t-e viktigt att se ut exakt som man gjorde som sjuttonåring. Jag önskar, väldigt hett och innerligt, att media snart ska förstå detta. När som helst nu...