Att söva en sjukling

När man tror att man inte kan sova mindre så kommer förkylningen med stort F in i våra liv. Samtliga i hushållet är dyngförkylda, och Eyra sover enbart i upprätt tillstånd, dagtid fastlimmad på någon av oss föräldrar och nattetid i bilbarnstolen. Igår hade hon feber och då fnissade vi lite i smyg, för då hade hon samma aktivitetsnivå som de lite mer vanligt förekommande bebisarna. Idag har energin återvänt och vi har återigen vår lilla duracellkanin.

Imorgon är det nyårsafton. För ett år sedan var jag alldeles gravid (typ vecka 16-17) och man kunde se en mage om jag ätit ordentligt. För två år sedan, imorgon, stod jag och Gila på en parkering och lovade att vi skulle ha en Haddok på bakning till nästa nyår. Och det hade vi ju. Och nu är hon här. Ibland, ja, ganska ofta, ger hon oss gråa hår, men trots alla vakna nätter så är hon världens bästa bebis. Den skrattigaste, tjockaste och bästaste bebisen i hela vida världen!

Gila förevigade dagens ena sömnpass. Jag fick faktiskt sätta mig ner (!) efter ett tag. Typ som en semester! Jag läste en bok! Sittandes!