tisdag 20 november 2012

"Ja, vänta du bara!"



En av de saker som provocerar mig mest med att ha barn är alla deppiga kommentarer som låter ungefär såhär:

"Ja, det låter ju fint att göra egen barnmat, men sen när du väl är där, då köper man ändå!"
"Ja, man har så mycket idéer innan man fått barn, sen när man har dem inser man att man inte orkar."
"Det är lätt att säga hur man ska vara som föräldrar innan man fått barn!"
"Potträna en nyfödd?! Lycka till!"

Såna här kommentarer kommer ofta ifrån härdade, ärrade föräldrar och ges till de tindrande individer som ska bli föräldrar för första gången, och som vågat sig på att prata lite om olika sätt att se på barn/barnmat/EC/sömn. Raskt får man lära sig att det inte är någon idé att fundera på hur man vill vara som förälder, för det kommer ändå inte att gå att genomföra. Det här tankesättet gör mig så sjukt less och irriterad. Vaddå inte lönt? Nej, det är självklart att jag inte alltid kommer att behandla mitt barn på ett balanserat och respektfullt sätt (eftersom jag ju är mänsklig), men det betyder inte att jag inte kan sträva efter att alltid göra det. Bara för att jag vet att jag ibland kommer att brista i mitt föräldraskap behöver jag väl inte gå in för att brista i det? Alla föräldrar borde väl uppmuntras att tänka igenom sitt föräldraskap innan sömn/mat/sex/bio/alkohol-bristen stormar in i ens liv? Det är ju då man överhuvudtaget har möjlighet att tänka logiskt och klart.

Handlar detta om det eviga dåliga föräldrasamvetet? Känner man sig som förälder hotad om en nybliven mamma glatt berättar om att hennes palt på åtta veckor bajsar på pottan? Tänker man: "Fan, Pelle fick ju bajsa i blöjorna i tre år, fan, fan, tänker hon att jag är dum i huvudet nu?". Och så spelar man ut erfarenhets-kortet och får då raskt slut på mammans kvitter?

Om det är det dåliga föräldrasamvetet som är boven (som så ofta annars): varför kan inte vi föräldrar inte bara hålla ihop lite mer? Varför måste vissa saker anses "bättre" (hemlagad mat) och "finare" (styra en Bugaboo-vagn) än andra? Kan vi inte bara acceptera att vi gör olika, och sedan försöka peppa varandra i våra beslut?  Jag vill ändå ha möjligheten att få berätta hur vi gör, på samma sätt som jag vill ha möjligheten att lyssna hur andra gör.

 Jag vägrar faktiskt att ställa upp i någon jävla föräldratävling. Bara så att ni vet.

1 kommentar:

  1. Go sis! Jag är en stark förespråkare för föräldrakörkort... Och man orkar visst görs egen barnmat! Men det underlättar att ha en eller två färdigmat som man vet att barnet äter om man t ex inte har lämplig förvaring när man är på resa. Färdiga fruktpureer är väldigt praktiskt när det inte är t.ex. persikosäsong.

    Men alla är vi olika vilket också är ok.

    Viktigast är dock att man, vilket jag INTE kan kompromissa med, behandlar och respekterar sitt barn som en hel människa och inte som ett objekt som växer upp för att så småningom få rätten till samma värde som andra människor. //Erika

    SvaraRadera