Ett gravidhets

Jag tänkte berätta vad rolig jag var när jag var alldeles nygravid och inte ens visste om det! Det var en vecka innan jag kissade på en pinne och jag satt i matsalen och åt. Bordet bakom mig är reserverat för skolans grupp av elever med autism, men trots att det var tydligt skyltat satte sig ändå ett gäng killar där, till och med med kommentaren: "LIVIN' ON THE EDGE!".

Klockan var tjugofem över elva, och jag vet ju att den elevgrupp som ska sitta vid det bordet brukar komma kring halvtolv, så jag tänkte att jag skulle vara snäll mot personalen där och säga åt killarna. Så jag gick och lämnade min disk och gick sedan fram till dem, och sade:
- Ursäkta, men visst vet ni att det är reserverat här?
- Ja, sade en av killarna.
Han började sedan slå sig själv med handryggen mot bröstet och vaggade fram och tillbaka i stolen (han härmade helt uppenbart en person med autism). Jag tände omedelbart till och fräste:
- URSÄKTA mig men vad GÖR du?
- Förlåt.
- Var det där en imitation?!
- Förlåt, förlåt, det var dumt.
- Det där var det omognaste, töntigaste, absolut värsta jag sett i HELA mitt liv! Du är ju för fan vuxen, vad är det för fel på dig?! Jag vill att ni går NU!
Jag väste fram det sista och pekade med hela handen på diskavdelningen.
Sex stycken mycket spaka sjuttonåringar lommade iväg, med mat kvar på tallrikarna, men de sade till varann:
- Vi går bara va?
Så de lämnade sin disk, med sin halvätna mat, och gick raskt ut ur matsalen.

Haha. Så sjukt opedagogiskt men ändå så sjukt JÄVLA rätt av mig.