Det här med bröst

Om någon hade frågat femtonåriga Ylva vad hon tyckte om offentlig amning skulle hon ha svarat ungefär såhär:

- Jaaa, klart ungarna ska ha mat, men man behöver väl inte slänga upp pattarna på bordet? Vad är det för fel på en filt och skyla sig lite?

Till mitt femtonåriga jag vill jag säga:

- Men herregud, ungjävel, titta bort om det nu är så jävla provocerande.

Nu är det ju dock så att det inte bara är femtonåriga snorisar som är av åsikten att kvinnobröst INTE får exponeras om det inte är i syfte att se porrig/snygg/what ever ut. Nä, det verkar vara var och varannan som är av den åsikten. Folk som bara går omkring och är helt vanliga, tills någon oartig, vidrig kvinna bara SLÄNGER upp sina bröst i ansiktet på dem och då, då blir det minsann för mycket för Svensson. Så då blänger man. Isande och länge.

Inför varje offentlig amning har jag ett litet samtal i mitt eget huvud. Det brukar låta typ såhär:
- Åh nej, hon är hungrig och jag sitter bland en massa folk!
- Jaha...?
- Jaa, en massa folk!
- Fram med tuttarna nu för fan.
- Jamen, tänk om någon ser?!
- Ser dina tuttar som matar ditt barn? ÅH NEJ!
- De kanske blir stötta?
- Låt dem!
- De kanske blir äcklade?
- Av ett barn som äter? Då borde de inte gå ut.
- Jamen...
- FÖR FAN, fram med tuttarna, upp på barrikaderna, stå upp för dina medsystrar, avsexualisera brösten, normalisera det normala, skärp till dig för fan!
- Ja... okej då.

Så, förlåt Västvärlden. Jag är ledsen för din skull att mina tuttar inte är så där ärtigt uppblåsbara i en djup urringning längre. Numera gör det de ska istället. Och det är jag fanimej jävligt stolt över.