Kämpar på

Hejhej!
Jag tänkte uppdatera lite om hela amningssituationen, som hittills inte varit någon dans på rosor. Jag har haft tuttarna framme minst gång i timmen (förutom på natten) i åtta veckor. Jag är mamma till ett barn som inte vill ha napp, men ändå vill snutta. Det här har tagit extremt på mina krafter, till slut har jag ingen mer mjölk, och eftersom hon inte suger effektivt skickas inte några "gör mer"-signaler ut till kroppen. Istället känns det som att hon suger ur all energi jag har. Flaskan hatar hon som bekant, men tar den när hon blivit tillräckligt hungrig, för att sedan vilja bröstsnutta sig till sömns. Efter att än en gång ägnat större delen av kvällen/natten åt att ömsom amma och ömsom grina (läs: hyperventilera) ringde jag imorse amningsmottagningen här i Sundsvall och nu ser planen ut som följer:

Amning
Minst två timmars paus, om hon under den tiden blir hungrig så är det flaska som gäller.
Vill hon inte ha flaska så är det bära, dansa, gunga, acceptera tröstnapp eller vad som helst annat som gäller.
Efter minst två timmar - amning

Det här känns inte top notch kan jag lova, eftersom det överallt står om FRI amning, låt barnen styra, HURRA, låt dem snutta! Men jag orkar inte det, även fast jag egentligen tror att det är rätt väg. Men nu hoppas vi att detta ska ge mera effektiva amningar och att livet ska gå till sig. Annars är det nog så att jag inte kommer att orka kämpa mer utan då blir det en flaskbebis. Åh, gud, ångesten.

Vet ni vad som står i min amningsbroschyr? Att ammande mammor som röker kan få barn som blir bleka, kräks och har diarréer. Trots detta står det: "Om du inte kan sluta röka så är det trots allt bättre att amma än att inte göra det". Det är alltså bättre att nikotinförgifta sitt barn än att flaskmata det. Känner mig som årets mamma. Verkligen.